Det nyligen avslutade mötet på Bali var troligen ett av de viktigare. Inte för att de stora besluten togs om vilka åtaganden som länderna ska göra. Snarare för att Balimötet undvek att ställa världen helt utan en handlingsplan då Kyotoprotokollet löper ut 2012. Om man inte hade fått fram den färdplan man i alla fall fick, hade läget varit betydligt svårare.

Tio år efter Kyotoprotokollets födelse står det alltmer klart att mänsklig påverkan av klimatet inte är att leka med. På bara ett år så har allt fler fakta pekat på att det är bråttom.
FN:s klimatpanels, IPCC, rapporter under början av 2007 var tydligare än någonsin med att människan har en signifikant påverkan på klimatet.
Understödda av Sir Nicolas Sterns rapport om klimatförändringarnas framtida kostnader, blev fakta så starka att ingen med intellektuell heder i behåll kunde ifrågasätta att klimatet står under mänsklig påverkan.

Lägg sedan till Al Gores film En obekväm sanning  som får en Oscar och ett delat Nobels fredspris mellan Al Gore och IPCC, är det inte så konstigt att året som avslutas med FN:s klimatkonventions möte på Bali inte kan annat än karaktäriseras som året då klimatfrågan blev fråga nummer ett på den politiska dagordningen i världen.
Det tryck som funnits på Balimötet för att skapa en färdplan för ett nytt protokoll med nya åtaganden 2009 har varit stort.

När Al Gore kom till Bali och höll ett tal med inriktning på den moraliska dimensionen i att handla, och handla nu, gav han röst åt en oro för att inte världssamfundet tar klimatfrågan på allvar. Gore underströk att forskningen bara under det gångna året har kortat tidsfönstret för handling till från 15 till 6–7år. Det var lätt att få en känsla av att Gores kraftfulla tal hade inverkan på de samlade delegaterna att faktiskt komma till någon slags uppgörelse som skulle föra processen vidare.

Klimatfrågan är global. Men de nationella bidragen är också viktiga i processen. De industrialiserade länderna bär ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar för ett samhälle med låga växthusgasutsläpp.
Därför är det viktigt att man också ifrån svenska regeringens sida agerar på flera plan, nationellt och internationellt, och att man agerar nu. Klimatpolitiken är alltför viktig för att bara bli ett strategiskt politiskt fält för den nationella partipolitiken.

Nya rön kommer till och allt fler röster talar om behovet av stora satsningar snarast möjligt. Vi behöver en klimatpolitik där Sverige gör en egen hemläxa för att fortsätta sänka sina utsläpp i en snabbare takt. Att man visar möjligheterna med att utveckla välfärdssamhället till ett fossilfritt samhälle.
Samtidigt måste Sverige vara med och bidra till utvecklingsländernas möjligheter att utveckla sin välfärd utan att det sker genom att öka utsläppen av växthusgaser.
För att göra det krävs tuffa beslut. En förutsättning för acceptans av tuffa beslut är att folk är medvetna om vad som står på spel. Därför måste en regering i dag också ha med folkrörelserna och folkbildningen i arbetet för en skarp klimatpolitik. Det räcker inte med att lita till vetenskap, företagande och politik!

Klimatfrågan har gått ifrån att vara ett miljöproblem till att vara en rättvisefråga och rent av överlevnadsfråga för människor på den här planeten.
Av det skälet kan man inte längre tala om enbart tekniska och politiska lösningar. Det måste till en värdediskussion om det som påverkar hela vårt sätt att tänka och leva för att undvika alltför tunga skador på människans livsmiljöer.
Det räcker inte med en miljöbil och att byta till lågenergilampor. Det måste till en strukturell omvandling där klimatpåverkande verksamhet i allt högre grad måste undvikas. Troligtvis står vi inför en snabb och radikal förändring av människans sätt att förhålla sig till livet. Vilket förhoppningsvis är en radikal förändring till det bättre

Eftersom förändringarna som vi står inför är så avgörande, är det av största vikt att de som samlas under begreppet tro eller religion bidrar för att ett annat sätt att tänka och leva på ska kunna bli möjligt.
För att ta klivet in i en ny och bättre framtid måste världens religioner bidra med det som de gemensamt kan understryka för att skapa en hållbar och mer rättvis värld.
Det här är inte bara en fråga om ditt och mitt enskilda val. Det är en fråga om vi. Vi måste agera tillsammans! Vi tillsammans måste börja nu.

Henrik Grape