själavård

Utbildning slipar själavårdsverktygen

Cecilia Melder lektor och teologie doktor i religionspsykologi
Det vore rimligt att förutsätta att prästkandidater i sin grundutbildning får kunskap i religionspsykologins möjligheter och gränsdragningar, anser debattören. Foto: Mikael M Johansson

Det vore rimligt att förutsätta att prästkandidater i sin grundutbildning får kunskap i religionspsykologins möjligheter och gränsdragningar, anser debattör Cecilia Melder.

När jag gick på mitt första sorgehusbesök veckan efter prästvigningen 1992 var jag tacksam för mina studier om sorgereaktioner och krishantering i de religionspsykologiska kurserna på universitetet. När jag sedan under min första tjänst svarade på jourhavande präst var teorier om försvarsmekanismer och överföring ovärderliga i min verktygslåda, både av omsorg om mig själv och om dem som ringde.

I mitt uppdrag som präst har min själavårdande kompetens satts på prov, från dag ett och genom cirka 20 år i församlingstjänst, i mötet med människor i olika livssituationer. Själavårdsuppdraget är tydligt i prästvigningens inledningsbön, kyrkoordningens beskrivning av prästens uppdrag och i tredje vigningslöftet som är gemensamt för präster och diakoner. Diakonernas och prästernas själavårdsuppdrag är grundläggande i kyrkans liv, de kompletterar varandra men de kan aldrig ersätta varandra. 

Det finns inget som talar för att behovet av själavårdande kompetens är mindre i dag än när jag kom ut i tjänst

Ämbetsbärare måste vara rustade utifrån forskning och beprövad erfarenhet för mötet med människor med specifika behov och förutsättningar. Jag uttalar mig inte i generella ordalag om vilken faktisk kompetens tjänsteinnehavare har i dag. Men önskar en generaliserad lägsta nivå av utbildning i ämnet för kyrkans representanter som ska möta människor vars hela liv kan ha rämnat.

Teoretisk kunskap i religionspsykologi är tyvärr ingen garanti för god själavård och bibelvetenskap är ingen garanti för en bra predikan, men grunden för prästutbildningen är att kunskap hjälper. Fortbildning är ovärderlig men den kan inte ersätta grundutbildningen.

Det finns inget som talar för att behovet av själavårdande kompetens är mindre i dag än när jag kom ut i tjänst. Snarare har vi en utbredd psykisk ohälsa jämte en ökad kunskap om den existentiella dimensionens betydelse för ett fungerande liv. Det vore rimligt att förutsätta att prästkandidater i sin grundutbildning får kunskap i religionspsykologins möjligheter och gränsdragningar.

Det behövs kunskap på olika nivåer för att utveckla förtrolighet i själavårdsuppdraget. Det behövs en teoretisk grund från akademin som i samtal och övningar kan utvecklas till förståelse på till exempel utbildningsinstitutet. En kunskap som i bön och kontemplation kan ge en djup insikt om att det inte finns någon motsättning mellan teoretisk kunskap och förtröstan på att det är Gud som frälser.

Utbildning hjälper kyrkan att slipa sitt själavårdsverktyg för utmaningen att möta dagens levande stenar och bygga gudsrike här och nu.

Cecilia Melder
lektor och teologie doktor i religionspsykologi

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Mer inom samma ämne