Att köpa ut personal till stora belopp måste sanktioneras av generalsekreteraren.
I nummer 10/19 av Kyrkans Tidning skriver Jonas Eek på ledarsidan om Skut, ”Tre olika bilder av Skut” är rubriken. Det handlar om kritik mot Skut.
Det finns säkert olika skäl att kritisera. Men texten beskriver Skut som en egen organisation, det vill säga den ger intrycket av att Skut är en självständig organisation, som har mandat att fatta alla sina egna beslut.
Enligt Svenska kyrkans organisation på nationell nivå är Skut en avdelning inom kyrkokansliet, avdelningen för kyrkan i utlandet.
Inom kyrkokansliet finns andra avdelningar, som handhar ärenden som berör utlandsverksamheten, till exempel personalavdelningen, ekonomi- och finansavdelningen, enheten för ekumenik och utveckling och rättsliga enheten.
Det betyder att i många ärenden fattar man inte självständiga beslut. Dessutom är utlandsförsamlingarna i många ärenden helt självstyrande och beslutskompetenta.
Sådana beslut måste naturligtvis vara sanktionerade av generalsekreteraren. Än värre – är de inte det, så kan man undra hur det egentligen fungerar.
Skut har till exempel ingen egen personalavdelning eller egna jurister, för att nämna några av de områden som Jonas Eek skjuter in sig på.
Kyrkokansliet i sig är en blandning av verksamhetsavdelningar och stabsfunktioner till kyrkans ledningsorganisation. Kanske ska kritiken riktas mot det oklara i denna organisation.
Riktar man kritik mot Skut, måste man ta i beaktande att ingen avdelningschef inom kyrkokansliet torde ha delegation på att köpa ut personal till stora belopp eller upphandla konsultfirmor för miljonsummor.
Självklart inte heller Skuts avdelningschef.
Sådana beslut måste naturligtvis vara sanktionerade av generalsekreteraren.
Än värre – är de inte det, så kan man undra hur det egentligen fungerar.
Kerstin Alberius
civilekonom, före detta stabschef i Västra Götalandsregionen
LÄGG TILL NY KOMMENTAR