”Utnämningen av Obama är skamlig”, hävdar Svenska freds- och skiljedomsföreningens ordförande Anna Ek på debattsajten Newsmill.
”Vilket skämt!”, ”Nobels tröstpris” och ”ett pinsamt val” är bara några av de andra kommentarerna.

Invändningarna är uppenbara. USA är indraget i två krig utan någon fred i sikte. Både i Irak och i Afghanistan är dessutom de civila förlusterna höga. Pakistans stora offensiv i Swatdalen som drev miljontals människor på flykt kan inte heller ha skett utan USA:s och Barack Obamas goda minne.
Ändå står den norska Nobelkommitténs ordförande Thorbjörn Jagland på sig.
– Nobels fredspris ska gå till den som har gjort mest för att bringa fred i världen det senaste året. Ingen har gjort mer än Obama, förklarar Jagland i Aftonbladet.

Om Obama gjort mest för freden ska vara osagt. Men något har han faktiskt åstadkommit genom att föra in ett nytt samtalsklimat på den diplomatiska världsarenan. I den meningen är valet av pristagare djärvt. Barack Obama har börjat på något men är långt ifrån färdig. Mycket kan fortfarande gå fel.
Just därför finns något utmanande i årets fredspris. Att utse Barack Obama är att sticka ut hakan. De vågar välja någon som är mitt i steget. I stället för att belöna någon för insatser som ligger decennier tillbaka i tiden.
Fredspriset sätter också press på Barack Obama. Han får om möjligt ännu svårare att kompromissa och kohandla med sin övertygelse. Kanske är det norrmännens baktanke. I så fall är årets fredspris mer proaktivt än det kan synas vid första anblicken.    

DT