I yrkesskickligheten ligger vidare förmågan att väva in det musikaliska hantverket i det teologiskt-liturgiska sammanhanget. Likaså kräver professionaliteten förmåga att hantera  sociala relationer och pastorala aspekter i mötet medarbetslaget eller körverksamheten.
Att man från församlingarnas sida förväntar sig sådana musiker framgår med bedövande tydlighet av platsannonsernas krav. I framtiden hoppas församlingarna inte mindre än tidigare av kyrkans musiker – utan mycket mer. I detta ljus framstår en rad av EFU-utredningens resonemang och förslag som problematiska:

Utredningen ser framtida musiker, präster, diakoner och pedagoger helt enkelt som generella ”kyrkoarbetare”. Den presenterar utan närmare problematisering och konsekvensutredning en ny kyrkomusikerroll. Musikern ska nu bland annat ses som en ”tolkande teolog” och ska därmed även få utbildning i tolkning, homiletik, diakoni, själavård och mission samt religionspedagogik.
De aktuella utbildningsdelarna ska dessutom ges på en nivå som förutsätter ordentliga teologiska grundkunskaper, vilka ingen av de blivande kyrkomusikerna kan förutsättas äga.

Detta sker samtidigt som kraven på den del av Svenska kyrkans musiker som är högskoleutbildade kraftigt reduceras; musik-utbildningstiden för en organist minskas från fyra till tre år, utan att Svenska kyrkan genom utredningen tar ansvar för de teologiskt-liturgiska utbildningsdelar som nu är i fara att tas bort från musikhögskolornas utbildningsplaner.
Kyrkomusiker (kantor) blir den enda av de aktuella fyra yrkesgrupperna som inte anses behöva högskoleutbildning. Men kantors- eleverna ska ändå läsa bland annat homiletik, diakoni och själavård som högskolekurser.
Den musikaliska yrkesutbildningen för både blivande kantorer och organister ska enligt utredningen varvas med de pastorala utbildningsdelarna. Detta ska ske enligt en struktur som inte är integrerad med musikstudierna, utan ligger som heltidsstudier under halva terminer, alternativt halvtidsstudier under hela terminer. Vi frågar oss vilken skola eller vilket lärosäte som regelbundet kan friställa stora delar av sin lärarkår de terminer som blir aktuella.

Det finns naturligtvis också positiva ting att hämta i utredningen, exempelvis medvetenheten om att kyrkans anställda har att samverka mot ett samfällt mål utifrån gemensam identitet, bekännelse och tro. Vi menar dock att den utgångspunkten inte står i motsättning till välutbildade yrkespersoner som har ett professionellt förhållningssätt och kan integrera detta i församlingens liv.
Vi frågar oss därför om de genomgripande förändringar som utredningen skisserar verkligen kommer att öka intresset för kyrkomusikalisk utbildning och för kyrkans musik i dess många former. Får församlingarna med de föreslagna utbildningsförändringarna musiker som musikaliskt och innehållsmässigt förmår levandegöra söndagens huvudgudstjänst, vigseln eller begravningsgudstjänsten med dess skiftande utmaningar, och musikgudstjänsten med både Otto Olssons Advent och Go, tell it on the mountains?

Ingela Sjögren
ordförande, Kyrkomusikernas
riksförbund