Våga höja din röst för medmänsklighet

 Vi som skriver är en grupp volontärer och diakoner i Örgryte och Bergsjöns församlingar i Göteborg. Göteborg är en starkt segregerad stad och våra båda församlingar kan sägas representera ytterligheterna. Vi kommer från olika politisk bakgrund men drivs av och enas i ett gemensamt engagemang att värna medmänsklighet och bidra till ett mera inkluderande samhälle. Vi kan inte längre vara tysta om det vi ser och erfar!

9-åringen berättar om läsläxan de fått i skolan och ska svara på frågan vad en flykting är. Barnet, själv född i Sverige och med föräldrar som kom hit under 90-talet, svarar: "Flykting, det är något skämmigt."

"Sverige vill inte ha mig här." Orden kommer från en vuxen kvinna med många år i Sverige. Hon är inte ensam om att känna så. Samma ord kommer från en student, just fyllda arton, som står inför Migrationsverkets dom, får jag stanna eller är det nu jag måste slitas från min familj och avvisas till ett land jag inte känner?

Många röster förmedlar idag budskap med värderingar som får människor med migrantbakgrund – barn, unga och vuxna – att skämmas över sig själva, som får dem att känna sig oönskade och otrygga här, tappa hopp och livsmod, som får kristna att frukta för sina liv pga att deras tro blir misstrodd av svenska myndigheter.

I politiken knyts samhällsproblem starkt till misslyckad integration. Vi ser människor som vill etablera sig, kämpar hårt för att få arbeta och bidra till vårt gemensamma bästa. En nyligen presenterad forskningsrapport (SCB) visar att av de som kom som ensamkommande flyktingar 2015 och som är kvar i Sverige har 82 procent arbete (8 av 10) vilket är mer än för svenskfödda i samma ålder. Detta talar ingen om. Folkvalda politiker fortsätter i stället att ytterligare stärka misstro genom uttalanden som: ”Det räcker inte att bara vara skötsam, laglydig och försörja sig för den som vill stanna i Sverige. Du måste även ställa dig bakom grundläggande svenska värderingar” samt ”Sverige är inget smörgåsbord för all världens folk som inte vill göra rätt för sig”.

Vi ser hur nya migrationslagar drabbar människor som gjort ett så kallat spårbyte, personer som gjort allt ”rätt”, lärt sig språk, utbildat sig, skaffat jobb och bostad, inte sällan bildat familj. Nu riskerar de att ryckas ur sina sammanhang och tvingas återvända till länder de flytt från.

Vi möter familjer som splittras när barnen fyller 18 år. Barn som växt upp i Sverige med sin familj riskerar utvisning till länder de ofta saknar anknytning till. Förutom det omänskliga i att splittra familjer är det också svårt att förstå hur detta bidrar till ett bättre samhälle.

Vi ser hur kristna konvertiter utvisas till länder där de riskerar förföljelse med risk för livet. Beslut motiveras av en hävdad brist på bevis, att deras tro är genuin. Detta trots att de lever i en aktiv tro och gudstjänstgemenskap, väl dokumenterat genom intyg från de församlingar de är en del av. Vi ser hur människor fängslas i förvar och sedan utvisas till länder där de är i stor fara.

Vi i kyrkan kan och behöver på alla nivåer vara en röst som lyfter dessa perspektiv och erfarenheter! Vi reagerar starkt över hur synen på invandrare idag präglas av misstro, rädsla och avhumanisering. Vårt upprop vänder sig särskilt till kyrkans gräsrötter!

I våra församlingar sker ständigt goda exempel på hur vi kan skapa ett gott och inkluderande samhälle. Vi möts med olika bakgrunder, olika tro, delar och berikar varandras liv. Vi behöver lyfta fram detta. Bara under de senaste tio åren har samhällets värderingar helt svängt om. Då var det något fint att vara volontär, att arbeta med språkcafé, att välkomna främlingen.

Vi vill höja våra röster för mänskliga rättigheter, solidaritet och medmänsklighet och ”försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen” (ur inledningsord vid diakonvigning). 

Vi är ett enda bröd, en enda mänsklighet.

Våga höja din röst!

AnnSofie Olsson och Maria Brandin,
diakoner Bergsjöns församling,
 Jonas Lööf och Anette Ljungberg,
diakoner Örgryte församling
 samt volontärgruppen Örgryte/Bergsjön för inkludering och medmänsklighet