Vågar prästen göra hembesök?

Man ska naturligtvis inte tränga sig på hemma hos folk om de inte vill det. Men min erfarenhet är att det oftast är med tacksamhet och glädje som sorgehus och dopfamiljer tar emot prästen för samtal hemma.

Vi ska vara människornas tjänare och då är underordningen viktig. Den som tar emot i sitt hem har ett psykologiskt övertag och en trygghet som är viktig. Dessutom kan man som präst förstå mer om situationen och berörda människor genom att besöka dem i deras hem. Jesus tog inte emot ”på kontoret”. Han sa till Sackeus .”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.”(Luk 19:5) Och det var i hemmet han samtalade med Marta och Maria (Luk 10). Rörelseriktningen framgår också i bergspredikan. Jesus menar att vi ska uppsöka och besöka de sjuka och de som är i fängelse ( Matt:25:35-40). Nåväl, detta är förstås inte en exegetisk fråga utan en pastoral fråga.

Det har skett en glidning från hemmen till det institutionerna. Det finns fortfarande i vår gällande kyrkohandbok en ordning för ”utfärdsbön” tänkt att användas när den döde bärs ut ur hemmet. Den används troligen mycket, mycket sparsamt i dag. Församlingsarbetet bör inte medverka till denna glidning.

Nu har jag hört präster säga att de inte vågar göra hembesök, de är helt enkelt rädda för vad som ska hända dem när de utan skydd av kamrater eller kontoret ska möta människor i deras hemmiljö. En sådan rädsla kan mycket väl vara befogad om det gäller enskild själavård, men knappast när det gäller människor som kontaktar församlingen för att be om att få sitt barn döpt eller för att få sin anhöriga begravd.

Att som ceremonimästare, på ett professionellt sätt, genomföra dop- eller begravningsgudstjänsten enligt ritualet behövs inte en femårig utbildning för. Det klarar en skådespelare med en månads vidareutbildning säkert bättre än de flesta präster. Men att lyssna in, förstå och skapa förtroende det är en helt annan sak. Här behövs en helt annan kompetens som jag är övertygad om att de flesta präster har. Men jag är också övertygad om att hembesöket ofta kan vara en god hjälp att skapa den relation som behövs för att gudstjänsten ska bli själavårdande.

Hembesök har alltid varit en viktig uppgift för präster och diakoner. Det handlar om rörelseriktning. Det handlar om en tjänande attityd. Låt det få förbi så.

Vad lär man ut på pastoralinstituten ?

Johan Blix
Täby