Med stöd av vilken argumentation tycker kyrkostyrelsen att nationell nivå ska konkurrera med församlingar som redan säljer momsfria tjänster till grannförsamlingar och alla de församlingar som nu ser en möjlighet att sälja sådana tjänster och stärka ekonomi och kompetens på det lokala planet?
Kyrkostyrelsen visar återigen prov på total tondövhet när man envist fortsätter att driva frågan om ett nationellt lönecenter mot allt sunt förnuft och mot den kyrkosyn som kommer till uttryck i kyrkoordningen. Vi fortsätter att fråga: Med stöd av vilken argumentation tycker kyrkostyrelsen att nationell nivå ska konkurrera med församlingar som redan säljer momsfria tjänster till grannförsamlingar och alla de församlingar som nu ser en möjlighet att sälja sådana tjänster och stärka ekonomi och kompetens på det lokala planet? Ser man det som ett främjande så ska ju det komma från stiften och inte från nationell nivå.
Förslaget om hur detta projekt ska finansieras reser en mängd frågor. De första två åren ska subventioneras till 50 procent, vilket skulle betyda 84 kronor per lönespecifikation som ska faktureras. Sedan ska man betala 168 kronor per lönespecifikation som också ska faktureras. Det är dessutom mycket dyrare än vad en del aktörer debiterar i dag.
De första två årens subvention ska då antagligen tas från den allmänna utjämningsavgiften (7-öringen i KO 44 kap 3§) vilket betyder att alla församlingar/pastorat är med och betalar den subventionen. Sedan ska de anslutna enheterna betala den faktiska kostnaden ända tills 80 procent är anslutna eller till 2030. Sedan ska alla, hör och häpna, vara med och betala via kyrkoavgiften även om man inte utnyttjar ”tjänsten”. Alla tidigare anslutna slipper då betala fakturor.
Vilket reptrick döljer sig bakom denna dimridå?
Planen är att höja 7-öringen till 8 öre (vilket kräver en ändring i kyrkoordningen som då påtvingas 2029 års kyrkomöte) som alla församlingar/pastorat då tvingas betala till det allmänna utjämningssystemet, det vill säga nationell nivå. Det betyder, ceteris paribus (om inget annat förändras, reds anm), att alla som inte ansluter sig och gör fantastiskt stora besparingar tvingas höja kyrkoavgiften ett (1) öre för att kunna utföra den av kyrkostyrelsen så omhuldade grundläggande uppgiften.
Det är alltså inte mycket till reptrick. Om vi nu skulle få ett svar på detta från kyrkostyrelsen som säger att det behövs ingen höjning av 7-öringen för man har äntligen förstått att det finns utrymme för gigantiska besparingar på kyrkokansliet, så vore det ett välkommet svar som i stället för inrättande av lönekansli borde leda till en sänkning av 7-öringen till 6 öre. Då finge alla församlingar och pastorat mer pengar till att driva den grundläggande uppgiften.
Det finns emellertid skäl att tro att omsorgen om den grundläggande uppgiften är en vacker kuliss bakom vilken det döljer sig en längtan efter centraliserad makt.
Henrik Rydberg, kyrkoherde Västanfors,Västervåla församling
Krister Kappel kyrkoherde, kontraktsprost, Järfälla församling
Åke Appelgren kyrkoherde, kontraktsprost,Lövestad församling
Magnus Svensson, kyrkoherde, kontraktsprost Vadstena församling
Anette Oskarsson, kyrkoherde Malungs församling
Michael Öjermo, kyrkoherde Täby församling
Mats Sverker, kyrkoherde, kontraktsprost Ydre
Linda Cederholm, kyrkoherde Vikingstads församling
Pär Österlund, kyrkoherde Finspångs församling
Ilona Degermark, kyrkoherde Borensbergs pastorat
Hans Wennström, kyrkoherde Norra Tjust pastorat
Anders Linger, ordförande kyrkorådet Västanfor, Västervåla församling
Anita Waernqvist, kyrkoherde Södra Vi-Djursdala församling
LÄGG TILL NY KOMMENTAR