Vems ärenden går man?

16 kyrkoherdar

Vi undrar vad den av kyrkokansliets så omhuldade grundläggande uppgiften har för vinning av att statistik rapporteras en gång per månad i stället för en gång per år?

Vi är många som ställer oss undrande inför att vi nu skall samla in statistik över den kyrkliga verksamheten i vid mening varje månad. Hitttills har det räckt att göra det en gång per år förutom den okulära besiktning varje ansvarsfull kyrkoherde gör varje vecka genom att på ett lagom sätt finnas med i de olika verksamheterna eller genom att förhöra sig hos medarbetare. Det har fungerat bra i alla år eftersom all kyrklig verksamhet är långsam. Den förändras inte särskilt mycket från månad till månad under normala förhållanden.

Nu har kyrkokansliet fått för sig att det är av största vikt att församlingarna gör månatliga uppföljningar genom att leverera in statistiken 12 gånger per år. Till vår hjälp får vi fantastiska visualiseringsverktyg som kan åstadkomma diagram på alla möjliga sätt. Kanske kommer vi att få se resultatet på intranätet. Det blir lite grand som forna tiders börsnoteringar (om ni minns tidig eftermiddag i radion). Veckans statistiknoteringar Åkermarks församling 22, +3, Västra församlingen 58, +9 och Knäckebrohults pastorat 3, -12. Den nya tidens kyrka. Vi, däremot tänker och bygger långsiktigt för Guds rike utan att tänka på kvartalsrapporter. Vi undrar bara till vill vilken nytta och vem som har beställt detta?

Det är förvisso bra att kunna följa långsiktiga förändringar; det är bra att kunna jämföra antalet deltagare i en viss form av verksamhet under några år för att se om de resurser vi har är klokt använda; men månatlig statistik säger inget om detta och säger framför allt inget om kvaliteten i mötet mellan människor.

Vi undrar vad den av kyrkokansliets så omhuldade grundläggande uppgiften har för vinning av att den rapporteras en gång per månad i stället för en gång per år? Vi vill ha svar på denna fråga och många andra som ställts på denna debattsida men vi får inga svar som gör oss klokare eller som ger oss större lust att gå kyrkokansliets ärenden.

Anette Oskarsson, kyrkoherde Malung, Västerås stift
Anita Waernqvist, kyrkoherde Södra Vi-Djursdala, Linköpings stift
Simon Johansson, kyrkoherde Ludvika, Västerås stift
Lars-Eric Norrsäter, kyrkoherde Motala, Linköpings stift
Marcus Stille, kyrkoherde Lilla Edets pastorat, Göteborgs stift
Henrik Rydberg, kyrkoherde Västanfors-Västervåla, Västerås stift
Michael Öjermo, kyrkoherde Täby, Stockholms stift
Ulf Hjertman, kyrkoherde Åkerbo, Linköpings stift
Krister Kappel, kyrkoherde Järfälla, Stockholms stift, kontraktsprost
Mats A Sverker, kyrkoherde Ydre, Linköpings stift
Magnus Svensson, kyrkoherde Vadstena, Linköpings stift, kontraktsprost

Åke Appelgren, kyrkoherde Lövestad, Lunds stift, kontraktsprost
Hans Wennström, kyrkoherde Norra Tjust, Linköpings stift
Ilona Degermark, kyrkoherde Borensbergs pastorat, Linköpings stift

Linda Cederholm, kyrkoherde Vikingstad, Linköpings stift
Gerhard Paping, kyrkoherde, Folkungabygdens pastorat, Linköpings stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.