LSS

Varför är kyrkan tyst när människovärdet hotas?

Fem debattörer, Alvesta församling
En manifestation arrangerad på internationella funktionshindersdagen. Arkivbild 2016. Foto: Janerik Henriksson/TT

Frågeställningen hanteras med stort allvar och uppmaning till handling i TV-gudstjänsten från Alvesta församling som sänds i SVT den 19 maj.

Varför duckar ärkebiskopen och Sveriges kristna råd inför nedmontering av LSS? frågar fem representanter för Alvesta församling

Vi kan se orättvisor av olika slag varje dag i våra dagstidningar och inser att allas lika värde, människovärdet, måste erövras varje dag av oss i våra vardagshandlingar likväl som av politiker med ansvar att bygga vårt gemensamma samhälle. Människovärdet är alltså varje dag utsatt och hotat. 

Men vissa tecken på hot är allvarligare än andra. När hoten riktas mot samhällets allra mest utsatta grupp, ”dessa mina minsta”- de utan egen fysisk eller intellektuell kapacitet, systematiskt och under flertalet år, då är det riktigt fara å färde. Om inte tidigare så har vi då som kyrka ett oerhört stort ansvar att stå upp och försvara människovärdet.

Vi anser att hotet mot människovärdet eskalerade 2016 då regeringen gav direktiv till Försäkringskassan att stoppa kostnadsutvecklingen inom LSS – Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, i syfte att spara pengar. LSS är en rättighetslagstiftning. Dess suveränitet ligger just i att den inte är kopplad till statens finanser utan till den funktionshindrades behov. LSS ligger svenskarna varmt om hjärtat, så pass att löftena om ändringar haglade i slutskedet av valarbetet hösten 2018. Fortfarande, snart ett år efter valet uteblir resultaten.

Trots att regeringen har gett sig på de som är allra mest utsatta i vårt samhälle har Svenska kyrkan på nationell nivå under denna tid bara stått och sett på utan att agera. Sammanlagt har mer än 1700 personer förlorat rätten till assistans sedan 2016 och idag beviljas endast ca 17 procent av nyansökningar mot tidigare ca 80 procent. 

Försäkringskassan skär i assistanstimmar skoningslöst så att en som tidigare har haft assistans på heltid idag blir av med assistansen helt. Personer med funktionsvariationer slussas över till kommunen och blir därmed berövade sin frihet och rätten i LSS att leva ”ett så normalt liv som möjligt”. De blir hänvisade till gruppboenden och hemtjänst. Hjälpen kommer då också se olika ut beroende på om du bor i en ”rik” kommun eller en ”fattig” kommun.

Den indragna assistansen har resulterat i att personer med funktionsnedsättning inte längre kan arbeta och familjer med handikappade barn går under av trötthet och maktlöshet. Det har till och med börjat byggas barnboende till barn med funktionsvariationer, för att föräldrarna inte ser någon annan lösning. De fruktar sitt barns liv, när de inte längre orkar övervaka sitt barn dygnet runt för att det inte ska sluta andas. 2017 bodde 40 barn på barnboenden. 

De svar vi har fått är att ”frågan är för komplicerad” och att ”Svenska kyrkan på nationell nivå är för dåligt insatta”.

Maktlösheten som funktionsnedsatta känner har till och med gått så långt att några valt att ta sitt liv. Man kan verkligen säga att det pågår ett angrepp på människovärdet genom Försäkringskassans extrema tolkningar av LSS och domstolsbeslut. Under tiden har Svenska kyrkan bara stått och sett på.

Vi i Alvesta församling har vid flertalet tillfällen under de här åren gjort påtryckningar på Svenska kyrkans nationella nivå, för att be någon uttala sig i frågan eftersom Svenska kyrkan fortfarande har en stark röst i samhället. När regeringen ger sig på de allra mest utsatta i vårt samhälle är det vår uppgift som kyrka att reagera och agera!

Vi har skrivit till ärkebiskopen, Sveriges kristna råd med flera,men Svenska kyrkan fortsätter att tiga. De svar vi har fått är att ”frågan är för komplicerad” och att ”Svenska kyrkan på nationell nivå är för dåligt insatta”. 

Tre år har gått och det har funnits gott om tid att läsa in sig på ämnet. En mängd vederhäftig dokumentation och personer med stor kunskap i ämnet finns tillgängliga och det tar max en dag att göra nödvändig informationsinhämtning. Däremot är läsningen svårsmält och vi rekommenderar flera pass av återhämtning för uppgiften!

Det är bra att Svenska kyrkan samarbetar med Funkisrörelsen för att göra kyrkor fysiskt tillgängliga. Men om våra funktionsnedsatta förlorar sin rätt att bestämma över sin kropp, vem som ska ta i den och var den ska placeras, så kommer de inte ens ha möjlighet att ta sig till vår kyrka!

Som Karin Ahlqvist och Charlotte Säll skriver i sin bok ”Som en rörelse – På spaning efter diakonin i vår tid”:

”Kyrkan ska samarbeta med goda krafter men samtidigt inte vara för lierad med makten. De besvärliga frågorna måste kunna ställas så att inte samarbetet blir ett hinder för att våga säga ifrån. Uppdraget är att vara en tagg i foten på makten och att stå upp för dem som är utsatta.”

Det är vår diakonala uppgift, som medmänniskor och som en del i en kristen organisation, att söka upp den som behöver vår hjälp. Svenska kyrkan på nationell nivå måste stå upp för människovärdet och visa vägen. Görs inte det är vi ingen trovärdig kyrka. Kyrkan ska vara en kraft att lita på!

Helena Kronstrand
pedagog Alvesta församling

Annika Lavin
församlingsbo Alvesta församling

Malin Hjertquist
diakoniassistent Alvesta församling

Elisabet Cárcamo Storm
kyrkoherde Alvesta församling

Malin Stenkilsson
kyrkorådets ordförande Alvesta församling 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Mer inom samma ämne