Att Svenska kyrkans ledning aldrig lär sig! Det är märkligt: återigen ”haltar man på båda sidor”. Man glömmer bort ”ja är ja och nej är nej  – vad därutöver är det är av ondo” (1917 års översättning  – jag har den bättre i huvet än den senare!).
Mod, framsynthet, logik förväntar jag mig av en av kyrkomötet vald styrelse, som ska innehålla gräddan av beslutsfattare.

Opportunism, feghet, rädsla är vad som präglar två av de viktigaste besluten under 2007: Besluten eller rättare sagt avsaknaden av beslut i Demokratiutredningen och detta senaste beslut i vigselfrågan.
Det står ju tydligt i utredningen att det är ordet ”äktenskap” som gäller, inget annat.
 Kyrkomötet har vid minst två  tillfällen under 2000-talet tagit ställning för att bibehålla vigselrätten.
Den svenska folkkyrkan har genom vigselakten kunnat hålla kvar kontakten med legaliserad kärlek.  

Varför ska den svenska folkkyrkan vara så velig, mesig, ha en ”stryka alla medhårskultur”? Alla i vår kyrka tänker inte likadant – och ska inte tänka likadant – men när det gäller övergripande frågor måste man våga ta klara, lättolkade beslut, som folk begriper antingen det  gäller samlevnad, ämbetsfrågor eller annat.
 Kärnan  i  den svenska folkkyrkans budskap sammanfattas i gudstjänst, undervisning, mission och diakoni …
Varför är  ordet ”äktenskap” så farligt  – på vilka sätt fördärvar  ordet ”äktenskap” våra fyra fundament?

Börje Henriksson
(s) tidigare kyrkomötesledamot