Varför inte ge oss ut och berätta om vår tro?

Svenska kyrkan väntar på att folket ska komma till kyrkan och inte tvärtom.

Det finns ju klara belägg historiskt för att uppsökande verksamhet haft stor eller ­mycket stor effekt på människans ­religiösa övertygelse.

Det som möjligen försvårar ett sådant arbete ­numera är människors ointresse för samtal om ett ämne som vår tid i stort sett ”idiotförklarats”, samt att mer lättsamma ämnen finns tillgängliga på tv och ­mobilen.

Om vi bortser från själva budskapet och vad man kan tycka om det, så finns det något friskt med så kallade ”frikyrkor”, som aktivt missionerar genom att ”knacka dörr” och genom samtal försöka övertyga människor om sin religion.

Precis som alla kristna missionärer har gjort sedan Ansgar (800-talet) i Sverige, men inte längre gör.

Men för oss som tror på kraften i en religiös övertygelse är det ledsamt att vår kultur verkar ha somnat in i ett materialistiskt nollsummespel.

Tanken svindlar inför vad som händer under resten av innevarande år och i framtiden. Möjligen kommer många av dagens självklarheter inte längre vara så självklara. Och därmed underlaget för religion vara ett annat.