Här skulle satsas på kurser, konferenser, utbildning! Vid kyrkomöten och i tidningarna avspisades all kritik om att det ej stod rätt till med ekonomin, att man inte kan fortsätta att pumpa in pengar.
Jag minns det som i går, när jag försökte få inblick i Ansgarslidens affärer. Näsan i vädret, allt är i sin ordning, locket på! ”Ansgarsliden säkrare än börsen!”, var budskapet från dess siste chef, som in i det sista höll hög svansföring och la locket på, när jag och andra begärde handlingarna på bordet.

”Bengt-Olof Dike har ånyo hittat ett projekt som han tycker luktar skandal”, hette det från egendomsnämndens ordförande (m) i Linköpings stift om min kritik mot sågverkets urusla ekonomi. Jag tillhölls i samma artikel (Östgöta Correspondenten 15/3-07) att ej längre oroa sig för hanteringen av ärendet. Myndigt och självsäkert uttryckt – punkt och slut!
Nu är det också punkt för sågverket och Ansgarsliden. Med fem miljoner respektive – ja hur mycket ska kyrkostyrelsen redovisa senare – mer än hundra miljoner i varje fall i förlust!

Och vem eller vilka har ansvaret då, är beredda att ta konsekvenserna av det? Beträffande sågverket är det lättare att ringa in dem än för Ansgarsliden. Där gömmer de sig i kyrkostyrelsen, diverse stiftelser och andra beslutsorgan. Och sitter kvar som om inget har hänt.
Ansvar, moral, konsekvens, god förvaltning av kyrkans medel? Svaret är läsarnas!

Bengt Olof Dike
Norrköping