Domkapitlets beslut att skilja honom från uppdraget att vara präst motiveras inte med någon bekännelseskrift och innebär ingen kritik av lekmannaförkunnelse, utan det motiveras med kyrkoordningen som föreskriver detta beslut när en präst lämnar vår kyrka.
I ett pressmeddelande tillade vi att kyrkoordningens föreskrift beror på att prästvigningen i vår kyrka inte innebär att man får en personlig förmåga, utan ett uppdrag i kyrkan, och det kan man inte ha kvar om man inte själv är kvar i kyrkan.

För att illustrera att detta är luthersk tradition citerade vi Augsburgska bekännelsens ord om att man inte bör uppträda offentligt som präst utan att vara ”vederbörligen kallad” (artikel 14). Det betyder inte att vi i domkapitlet har något emot lekmannapredikan, tvärtom. Men den bör ske på en kyrkas uppdrag.
De teologiska frågorna i artikeln om hur många gudar det finns, om Jesus har uppstått och hur han kom till världen dryftar jag hellre direkt med K G Larsson.

Erik Aurelius
biskop i Skara