Vi är stolta över att uppförandekoderna och policyerna finns

REPLIK

Susanne Wigorts Yngvesson riktar i en text på ledarplats i Kyrkans tidning (29/9) kritik mot den nationella nivåns uppförandekod och policyer som anställda behöver efterleva. Wigorts Yngvesson anser bland annat att de är för omfattande och otydliga.

Vi är medvetna om att det går att förtydliga och förenkla de styrande dokumenten som finns i verksamheten. Det är något vi arbetar aktivt med, liksom med att ta bort dokument som inte längre behövs. Vi är stolta över att uppförandekoderna och policyerna finns. Det är, och ska vara, stora förväntningar och krav på hur Svenska kyrkan ska agera och bete sig. Det ska inte råda något tvivel om vilka regler och förhållningssätt som gäller för våra anställda och förtroendevalda – oavsett längd på uppdraget. Det är också viktigt med förebyggande arbete för att förhindra korruption, maktmissbruk och sexuella övergrepp.

Svensk lagstiftning ställer krav på olika former av policyer och riktlinjer, till exempel när det gäller arbetsmiljö och jämställdhet. På andra områden kan det följa av krav från Svenska kyrkans medlemskap i andra organisationer, till exempel branschorganisationen Giva Sveriges kvalitetskod.

Uppförandekoden inom biståndet, som berör Act Svenska kyrkan, har uppkommit efter avslöjanden av övergrepp eller annat oetiskt beteende som har begåtts av FN- och övrig biståndspersonal mot människor i utsatthet. Det måste stå fullständigt klart att sådant inte får förekomma i vår verksamhet och att eventuella övergrepp mot uppförandekoden inte är acceptabelt. Det är också en del av medlemskravet i ACT-alliansen.

Det handlar alltså om en balans mellan kortfattade och koncisa styrande dokument utan att viktig information går förlorad och är någonting som vi ständigt arbetar med att utveckla.

Helén Ottosson Lovén
Generalsekreterare, Svenska kyrkan

Svar direkt: 

Hej Helén Ottosson Lovén. Tack för repliken. Den hjälper mig dessvärre inte att navigera bland de abstrakta begreppen på de dryga hundra sidorna. Allt, eller i vart fall det mesta, som omnämns i policyn och i din replik finns reglerat i svensk lag. Därför signalerar Svenska kyrkan nationellt att varje anställd och uppdragstagare förväntas underkasta sig eller aktivt stödja något mer än svensk lag.

En etiskt hög standard är rimlig från Svenska kyrkans sida, men när ni fordrar att alla anställda och därtill alla som anlitas för ett uppdrag – hur litet det än är – även ska underteckna ert dokument så främjar ni en misstänksamhetens kultur. Varför? Därför att utgångspunkten från er sida då blir att folk inte antas uppföra sig som ni önskar eller dela de värderingar som ni vill främja. Som enskild drabbas man av misstanken att ni avser att skydda den egna organisationen snarare än att fördjupa etisk medvetenhet och ansvar.

I min artikel frågade jag vad som händer med dem som inte skriver under policyn. Du kommenterar inte det. En annan aspekt var denna: ”Misstänkta fall rapporteras till närmsta chef, HR-chef eller uppdragsgivaren”. Hur många misstänkta fall har rapporterats och vad har de handlat om? Om det inte har kommit in några anmälningar, betyder det då att Svenska kyrkan nationellt har exemplariska medarbetare? Eller att angiverisystemet inte fungerar i praktiken?

SKR:s och Antje Jackeléns ord som jag citerade är viktiga: ”Kraven på kontroll av varje enskild aktör inom en organisation blir orimliga och skapar en misstänksamhetens kultur.” Och jag, som nu har ifrågasatt det hela, kommer jag att bli betraktad som ett ”misstänkt fall” för framtida åtaganden på nationell nivå?

Susanne Wigorts Yngvesson
Professor i etik, Enskilda Högskolan Stockholm