Kyrkomötet har beslutat att Svenskan kyrkan ska behålla vigselrätten. Vi har fått mera tid att fundera över vad vi tror Gud välsignar. Personligen menar jag att vi har mycket att hämta ur en förnyad reflektion av luthersk teologi och en dynamisk skapelse­tro som betonar Guds fortsatta skapelse.
Äktenskapet har förändrats sen Mose tid. Kvinnan förväntas inte längre vara sin man underdånig. Tack och lov är detta löfte borttaget i vår vigselritual, även om det finns kvar i äldre alternativa versioner, exempelvis i England. Såväl manlig överordning som ensidig inriktning på kvinnans fertilitet har officiellt övergivits. Är det ändå detta striden om vigselrätt och homovigslar egentligen handlar om?

Argument från skapelsen kan användas på olika sätt. Man kan lyfta fram det befriande och tala om alla människors lika värde och allt levandes helighet. Talet om mänskliga rättigheter och en ekologisk livssyn har dessa klangbottnar. Livet är en gåva att dela. Människan har ett särskilt ansvar för hela skapelsen. Detta är ett motiv till det mångreligiösa, internationella klimatmöte som ärkebiskop Wejryd inbjuder till i november nästa år.
Å andra sidan kan skapelsetanken användas för att slå vakt om det bestående, givna, essentiella. Underförstått blir då hierarkier och ojämlikhet mellan människor en del av en så kallad ”skapelseordning”. Där man till exempel hävdat mannens företräde. Kvinnans underordning har då beskrivits som en del av Guds plan med skapelsen eller som något som hör till syndafallets konsekvenser. (Annars brukar vi motarbeta syndafallets konsekvenser genom att arbeta mot rivalitet, avundsjuka och våld och sträva efter bra arbetsförhållanden och smärtlindring vid förlossningar som en del av upprättelse och frälsning.)

Nu har argument från skapelsen dykt upp i debatten om äktenskapet ska vara förbehållet man och kvinna. Man talar om könens polaritet. Äktenskap och barnafödande hör samman, hävdas det. Är då logiken den att det inte kan kallas äktenskap om en 60-årig man gifter sig med en jämnårig kvinna, men väl om han gifter sig med en ung, fertil kvinna i 25-årsåldern? Är det än en gång patriarkala tolkningar vi ska hämta från Bibeln? Polariteten och gemenskapen mellan man och kvinna som något exklusivt är det enda argument som ännu återstår för att ute­-stänga homosexuella från att ingå äktenskap. Men olikheternas attraktion och gemenskap finns inte bara mellan man och kvinna som kan få barn.

Enligt evangelisk-luthersk syn är äktenskap och samliv en del av samhällets ordningar som Gud välsignar. Principiellt är det alltså inget fel med borgerliga vigslar. Men nu har vi i Sverige sedan länge en folkligt uppskattad sedvana att viga de människor som vill i kyrkan. Det är en bonus att löftena vid en vigsel är performativa. När de uttalas blir de giltiga. Vigselförrättaren bara bekräftar de löften som givits för att sedan tillsammans med församlingen be om Guds välsignelse för dem som vigts. Om man menar att äktenskapet är en god form för att stödja människors liv tillsammans i ömsesidighet och trofasthet, finns det ingen anledning att begränsa denna form till människor i fertil ålder eller enbart till kvinna och man. Begreppet äktenskap är inte heligt. Sabbaten är till för människan, sa Jesus, inte människan för sabbaten. Är det inte likadant med äktenskapet? Att underlätta för människor att leva i en ömsesidig gemenskap som inbegriper sexualitet, gemensamt ansvarstagande och en vilja till livslång relation är där-
emot viktigt. Man kan se det som en sakramentalisering av vardagslivets djupaste relation.

Heterosexuella par kan välja om de vill vigas i kyrkan eller inte. Det är helt frivilligt. Många som önskar en kyrklig vigsel söker därför, kanske omedvetet, en handling som förenar Guds välsignelse med en tydlig yttre form för sin samlevnad. Vigslar förrättas för dem som varit gifta tidigare och för dem som inte vill eller kan få barn. En del medför barn från tidigare äktenskap. Varför ska just homosexuella uteslutas? Att välsigna människolivets djupaste relationer är att som kyrka glädjas med Skaparens skaparglädje.

Elisabeth Gerle
Docent i etik vid Lunds universitet
Forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet.