Viktigt med helhetsperspektiv på kyrkans ekonomi

Civilekonom, fd stiftsdirektor Pether Nordin

Det saknas ekonomiska argument för att kullkasta förslagen i skogsutredningen

I debatten kring förvaltningen av kyrkans skogar förefaller det mig som att man tappat bort helhetsperspektivet på kyrkans ekonomi.

Skogsutredningens kritiker målar upp en bild där kyrkans förmåga att bedriva verksamhet näst intill står och faller med det ekonomiska bidrag som kommer från förvaltningen av prästlönetillgångarnas skogar. Som en konsekvens av detta, menar de, måste den ekonomiska aspekten i skogsförvaltningen kvarstå som prioriterad medan den ekologiska, sociala, andliga och existentiella hållbarheten, som utredningens fick uppdrag att föra in som aspekter i skogsförvaltningen, behöver stå tillbaka.

Problemet med denna beskrivning är att den inte är sann. 

Låt oss därför undersöka helheten i kyrkans ekonomi, dvs ekonomin i församlingar/pastorat, stift och nationell nivå sammantaget.

Prästlönetillgångarna bidrar med omkring 500 Mkr per år till kyrkans grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Dessa medel är betydelsefulla för ett antal församlingar och påverkar deras möjligheter att utföra den grundläggande uppgiften – framförallt gäller det församlingar i glesbygdsområden.

Församlingarnas/pastoratens, stiftens och nationell nivås intäkter exklusive begravningsverksamheten uppgick i genomsnitt under perioden 2019 – 2023 till 19 300 Mkr per år. Under perioden var överskottet/vinsten för dessa 2 100 Mkr per år. Den i största intäktsposten utgjordes av medlemsavgiften med 14 800 Mkr. Utdelningen från prästlönetillgångarna var relativt konstant och uppgick till 500 Mkr per år. Som jämförelse kan nämnas att avkastningen från aktier, fonder, räntebärande värdepapper mm var under perioden ca 1 100 Mkr per år.[1]

Några förhållanden är värda att framhålla i relation till den ekonomiska förvaltningen av prästlönetillgångarna:

  1. Den del av intäkten som inte använts i verksamheten (”vinsten”), uppgick för församlingar/pastorat, stift och nationell nivå sammantaget under perioden till 2 100 Mkr per år. Detta är fyra gånger den aktuella utdelningen från prästlönetillgångarna.
  2. Utdelningen från prästlönetillgångarna uppgick till 2,6% av kyrkans samlade intäkter (begravningsintäkterna exkluderade). Medlemsavgiftens andel av intäkterna uppgick samtidigt till 76,7% av intäkterna.
  3. Avkastningen från de finansiella tillgångarna var ungefär dubbelt så stor som avkastningen från prästlönetillgångarna.
  4. De 500 Mkr utgör avkastningen från samtliga delar av prästlönetillgångarnas förvaltning, dvs avkastningen från förvaltningen av skog, förvaltningen av jordbruksmark samt förvaltningen av värdepappersfonder.

Vad innebär detta?

Det är besynnerligt att de som så starkt betonar de ekonomiska aspekterna av förvaltningen av prästlönetillgångarna, verkar glömma bort eller bortse från att kyrkan som helhet redovisar en vinst som är fyra gånger (!) den aktuella avkastningen. De intäkter som av olika skäl inte används i verksamheten är alltså mycket stora!

Om utdelningen från prästlönetillgångarna skulle komma att minska med så mycket som 200 Mkr per år, skulle det överskott församlingar/pastorat, stift och nationell nivå sammantaget redovisat under perioden 2019 – 2023, minska från 2 100 Mkr till 1 900 Mkr. Notera: vinsten minskar – det blir inte förlust! Ett antal församlingar/pastorat skulle dock komma att påverkas mer påtagligt och därför föreslår utredningen en särskild kompensationsavgift till förmån för dessa församlingar.

De siffror jag använder mig av är historiska och säger inte något absolut om framtiden – det är alltid svårt att göra utsagor om framtiden. Men – jag har arbetat i Svenska kyrkan sedan 2013 och har löpande fått höra att kyrkans ekonomi är dålig och att kyrkan kommer att få problem med intäkter och resultat till följd av de minskande medlemstalen. Men så har alls inte fallet blivit under dessa år. Tvärt om har församlingar/pastorat, stift och nationell nivå visat sig vara goda ekonomiska förvaltare och säkerställt stora ekonomiska marginaler i verksamheten.

Slutsatsen blir alltså att det saknas ekonomiska argument för att kullkasta förslagen i skogsutredningen. Utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det uppenbart fullt möjligt att säkerställa en ekologiskt, ekonomiskt, socialt samt andligt och existentiellt hållbar skogsförvaltning – om kyrkomötet verkligen vill.

Pether Nordin
Civilekonom, fd stiftsdirektor


[1] Samtliga siffror här hämtade från Kyrkokansliets årligen utgivna Faktablad om Svenska kyrkans ekonomi.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

8 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Felix Modh
Tack Pether.
Präst
Men fortfarande så får den församling som får mest 20% av sina intäkter från prästlönetillgångarna. Och det är inte omöjligt att möjligheten att via Skatteverket ta in kyrkoavgiften försvinner inom en inte alltför avlägsen framtid.
Fundersam anställd
Som pastorat med intäkt från prästlönetillgångarna kommer förslaget att slå hårt mot oss. Att se till hela kyrkans resultat är inte hållbart då det mig veterligen inte är enskilda pastorat/församlingar som har stora överskott utan det finns främst hos nationell nivå. Och att andra ska kompensera oss för något som nationell nivå vill ta bort, är inte ett acceptabelt sätt.
Johan Andrén
Tack Petter Nordin för fint klarläggande - och - ja, vad gäller skogen så kostar det mer att ta hänsyn till ekologi, gemenskap och skogens existentiella värden. Men genom att anlita skogsentrprenörer med en maskinpark anpassad för hyggesfritt (de blir fler och fler) är det mer än möjligt med hyggesfri skogsproduktion till en rimlig kostnad dvs tona ner Mammon och visa varsamhet mot Skapelsen.
Mona Olsson
Tack för en insiktsfull och realistisk insändare. Den blev en bra motvikt till de som bara ser skogen som en inkomstkälla. Skogen kan fortfarande ge oss en god avkastning samtidigt som vi beaktar samtliga hållbarhetsmål. Balansen är viktigt, men vi måste sluta skövla på det sätt som pågår nu.
Pether Nordin
Fundersam anställd: Det som bland annat är bra med Svenska kyrkan, är att kyrkan ur många aspekter är transparent. Det gäller inte minst ekonomin. Men av någon anledning finns en total felsyn på kyrkans ekonomi. Du är inte ensam om att, som du säger, "mig veterligen inte är enskilda församlingarpastorat som har stora överskott". Den allmänna bilden är att kyrkans församlingar har en svag ekonomi. Så är dessbättre inte fallet. Av de 2 100 Mkr per år under perioden 2019 - 2023, som är hela kyrkans överskott, dvs församlingar/pastorat, stift och nationell nivå, så härrör 1 500 Mkr från församlingar och pastorat. Så även om vi exkluderar nationell nivå, blir överskotten stora. Och sammantaget skulle församlingar/pastorat sammantaget haft betydande överskott även om utdelningen från prästlönetillgångarna skulle minskat med så mycket som 200 Mkr. Överskotten för församlingar/pastorat skulle i så fall varit 1 300 Mkr under perioden 2019 - 2023. Det finns alltså ingen anledning att motsätta sig utredningens resultat av ekonomiska skäl.
Pether Nordin
Präst: Att församlingar/pastorat skulle få så mycket som 20% av sina intäkter från prästlönetillgångarna, är ytterst ovanligt. Men för de församlingar/pastorat som får en stor del av sina intäkter från prästlönetillgångarna har ju utredningen föreslagit en kompensation till församlingar/pastorat och stift. Detta är framsynt av utredaren. Det finns fn ingen politisk diskussion om att staten skulle upphöra med uppbörden för trossamfund. Att spekulera i den typen av frågeställningar, leder inte frågan framåt om hur skogen ska förvaltas. Diskussionen om skogens förvaltning torde tjäna på om mängden spekulationer minskar till förmån för fakta.
Präst
Hållbarhetsavgiften som Pether Nordin nämner kommer inte på långa vägar kompensera för inkomstbortfallet. Sedan är det oftast just de fattiga landsbygdspastoraten som har stora inkomster från PLT. Ydre pastorat i Linköpings stift är ett exempel på ett pastorat som antagligen tvingas gå ihop med något annat om skogsutredningen i dess nuvarande form går igenom. Det stora problemet är dock inte ekonomin utan Göran Enanders övertro på blädning samt viljan att centralisera skogsbruket.