Har man inte under sin gymnasietid fått möjlighet att förbereda sig genom praktik, är det svårt om näst intill omöjligt att ta sig in på arbetsmarknaden.
För unga med funktionshinder är det viktigt att tidigt börja planera för framtiden efter studieåren. De måste få möjlighet att praktisera, träffa olika arbetsgivare, träna på att skriva personliga brev, skriva CV, presentera sig själva, söka arbete och få personliga kontakter med Arbetsförmedlingen.

Det blir därför extra viktigt att utveckla ett kontaktnät, att våga ta för sig, skaffa sig självinsikt och självkännedom och att själv kunna beskriva sina starka och svaga sidor.
För många elever är det första gången de presenterar sig själv i ett personligt brev, de behöver tid att träna hur man kan uttrycka sig när man söker ett arbete eller presenterar sig själva.
Det handlar också om att samla kraft och kämpaglöd för komma in på arbetsmarknaden.
Några av dem studerar vidare på universitetet efter gymnasiet.

Jag möter studenter i universitetsmiljön som har har olika funktionsnedsättningar, studenter med stora fysiska begränsningar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och andra begränsningar.
Också för dem är det viktigt med en praktik på universitet och högskola innan de börjar sina studier så att de får känna på hur det är att vistas i en sådan miljö. Där kommer de att möta ett högt studietempo, tidspress, långa avstånd mellan lektionssalar, grupparbeten och mycket annat som hör till vardagen i inom högre studier. Då är det bra att ha fått en inblick i hur det kan vara att studera på universitet.

Det finns annars en risk att när de är färdiga med sina studier – oavsett om det är gymnasie- eller universitetsstudier – så väntar ett liv hemma med personliga assistenter och en from förhoppning om ett arbete.
Det krävs lite extra för att få jobb när man lever med en funktionsnedsättning. De förtjänar ett bra stöd för att komma in på arbetsmarknaden.