Vilken feministisk nivå, Erik Lysén?

Bengt Olof Dike
En appell till den nya utrikesministern, Ann Linde, får kritik. Foto: TT

Att lyfta en feministisk utrikespolitik till oanade höjder är inte kyrkans uppgift, skriver Bengt Olof Dike. 

Svenska kyrkans internationella chef, Erik Lysén, har ånyo gjort ett aktivistiskt politiskt utspel. Han har som företrädare för kyrkan tillsammans med ett tjugotal företrädare för huvudsakligen kvinno- och nedrustningsorganisationer i Aftonbladet undertecknat en appell till den nya utrikesministern, Ann Linde, att ta ”feminismen till nästa nivå”, som rubriken på tidningens artikel lyder (12/9). Med en ”förstärkt feministisk utrikespolitik kommer vi kunna genomföra stordåd”, avslutas appellen, som också manar ministern att ”stå upp för motvindsfrågorna som sexuella och reproduktiva rättigheter (SRHR) och hbtq-personers rättigheter”.

Lysén har också tidigare som framträdande kyrklig chef figurerat i politiska ställningstaganden med en omisskännelig ideologisk agenda, vilken inte är Svenska kyrkans. Det gäller hans återkommande och ensidiga kritik mot Mellanösterns enda demokrati, Israel, hans beröm över vår tidigare utrikesministers, Margot Wallström, såväl internationellt som inrikespolitiskt starkt ifrågasatta beslut att erkänna Palestina, USA:s flytt av sin Israelambassad till Jerusalem för att nämna några exempel bland många av hans arbetsgivare icke sanktionerade politiska inspel.

Att Erik Lysén nu sällar sig till organisationer, vilkas agenda är minst sagt ensidig och där många av dem direkt har udden riktad mot kärnvapenstaten USA, den demokratiska försvarsalliansen NATO, vissa centraleuropeiska, samt några utvalda afrikanska och sydamerikanska stater men med total tystnad förbigår asiatiska kärnvapenförsedda diktaturer, gör inte kyrkoföreträdarens sak bättre.

Lägg därtill att det bland Lyséns senaste sällskap finns de, som går till storms mot vårt försvar i allmänhet och mot den nyligen gjorda parlamentariska uppgörelsen om en ökad satsning på detta i synnerhet. Svenska Freds vill exempelvis avskaffa värnplikten och arbeta ”för att bryta det destruktiva mönstret av att satsa allt större summor på att militärt skydda landets gränser”, samtidigt som organisationen öppet vädrar sin starka olust över just NATO.

Erik Lysén i tjänsten återkommande och subjektiva (utrikes)politiska markeringar är klart medvetna och systematiska och inte spontana och oövertänkta. Att lyfta en feministisk utrikespolitik till oanade höjder – vilka då? - är inte kyrkans uppgift. Ej heller att vara aktivt språkrör för utvalda organisationers sekulära samhällsönskemål.

Svenska kyrkan skall i stället konsekvent ha Missionsbefallningen som drivkraft i sitt nationella och internationella arbete samt konsekvent och utan att framhäva vissa, men dölja andra, ideologier arbeta för demokrati, frihet och solidaritet i världen.

Delar månne Lysén inte denna sin huvudmans självklara färdriktning och mål?

Bengt Olof Dike
Kyrkomötesledamot 1989-2005

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Politik

Senaste artiklar