Svenska kyrkans relationer till kyrkor i syd stärks till exempel genom de kyrkoavtal som
skrivits med kyrkor i Liberia och Zimbabwe. Ett avtal med Mekane Yesukyrkan i Etiopien är snart klart, och kommer att följas av fler. Avtalen tydliggör att relationer utvecklas mellan kyrkor. Nu kan de kyrkorelationer som upprätthållits av SKM bli kärnan i Svenska kyrkans samlade ekumeniska åtagande. Det blir en vinst, inte en förlust!

Medarbetare kommer att sändas till Afrika, Asien och Latinamerika så länge kyrkorna där vill det. Vi behöver fler i vår kyrka som har arbetat i andra delar av den världsvida kyrkan. Många av oss hoppas att det så småningom ska bli en del av den obligatoriska förberedelsen för kyrklig tjänst att göra praktik utomlands, för vår skull och för att stärka relationer. Det utvecklingsarbete vi nu är inne i snarare underlättar, än försvårar för ett fortsatt samarbete med kyrkor i syd för att sända ut och ta emot kyrkoarbetare.
I vårt strategiarbete ingår ett område som vi kallar kristen tro och livstolkning. Inom det ska vi utveckla stöd till teologisk utbildning, bidra till och delta i ett fördjupat arbete kring försoning, kristet vittnesbörd och inte minst religionsdialog. Det nya blir inte innehållet, utan att det presenteras som Svenska kyrkans arbete. För visst, Per och Birgitta, är det viktigt att en kyrka och inte en organisation som av de flesta uppfattas som en insamlingsorganisation bär det ansvaret?

Vi är nog inte mer byråkratiska nu än tidigare. När det yttersta ansvaret för kyrkorelationer flyttar från missionssekreterare till biskoparna, ser i alla fall jag det som ett uttryck för något helt annat. När biskoparna i sitt brev om hiv och aids kopplar samman det nationella pastorala ansvaret med vårt gemensamma ansvar i en världsvid gemenskap, är det ett uttryck för att missionsfrågorna blivit en del av helheten. Nu har vi en förutsättning att vara den kyrkomission som SKM alltid velat vara!

Margareta Grape
Svenska kyrkans utrikeschef