Visby-konflikterna påminner om Måndag hela veckan

Jonas Eek opinionschef

 Återigen är det konflikt i Visby domkyrka. Det är oklart vari arbetsplatskonflikten består eller vad som orsaken. Desto klarare är att de återkommande konflikterna skadar kyrkans medarbetare och anseende. De behöver få ett slut.

Den amerikanska filmkomedin Måndag hela veckan (Groundhog Day) är en klassiker från 1993. Handlingen kretsar kring den självcentrerade tv-journalisten Phil Connors, spelad av Bill Murray, som tvingas genomleva samma dag om och om igen. Att dagen dessutom är en speciell måndag då en avskyvärd lokal festival går av ­stapeln gör mardrömmen etter värre.

Filmens plot, att en och samma dag upprepar sig gång efter annan, aktualiseras i åtminstone mitt medvetande när man möts av nyheten om den eskalerande arbetsplatskonflikten i Visby domkyrkoförsamling. Det är liksom inte första gången. Konflikterna på den lilla ön med den vackra Mariakyrkan är ett återkommande inslag i svensk kyrklighet. Den förre domprosten, Mats Hermansson, köptes ut 2019 efter en rad schismer och omfattande kritik av hans chefskap. Nuvarande domprost, Elisabeth Ström, tillträdde 2020.

Redan i somras skrev Arbetsmiljöverket att det i domkyrkoförsamlingen saknas kunskaper om arbetsmiljöarbete, såväl som riskanalyser och handlingsplaner. Nu är situationen upptrappad så att domprosten har blivit arbetsbefriad. Inte som en ­disciplinär åtgärd utan för att värna ­medarbetarna.

Det är värt att påminna sig om att ­arbetsplatskonflikter alltid är delikata. Ofta är de betydligt mycket mer mångbottnade än vad som kommer fram i ­offentligheten. Inte sällan går bilderna isär och det kan vara svårt att utröna exakt vad som hänt och vari problematiken ligger. Däremot kan man inte låta bli att undra varför problemen gång efter annan uppkommer i Visby. Är det någonstans kunskap om och erfarenhet av arbets­miljöarbete borde finnas är det väl just där?

Men kanske problemen inte bottnar i bristande kunskaper. Måhända är det i det personliga det felar så att vissa inblandade individer vägrar att förändras. Eller möjligen i det sociala så att sammanhanget är för litet för att utgöra ett helt stift. Återkommande har den synpunkten i olika sammanhang framkommit, att Visby är ett för litet stift. De regelbundna konflikterna och intrigerna på ön talar inte emot det resonemanget. Oavsett orsak behöver man komma till rätta med konflikterna.

Kontentan från filmen Måndag hela veckan är att den förhatliga måndagen utspelas gång på gång till dess att huvudpersonen lär sig att visa andra respekt och sätta medmänniskan framför sig själv. Först då kan han vakna upp till en ny dag. Kanske en liknande sensmoral gömmer sig bland raukarna på ­Gotland.

Jonas Eek

Åke Nyholm
Väntat en tid. Väntat på en ursäkt. Inte snällt, nästan elakt, att kalla Sveriges största ö för "den lilla ön". Inte ens om man är chef för opinionen, ( hur någon kan bli det och vem har utsett någon till det?) och kommer från det stora svenska fastlandet och känner sig stor själv.
Åke, du har naturligtvis helt rätt. Det var en felskrivning av mig, som jag beklagar. Gotland är en stor ö. Punkt. Jag tror dock att Visby stift är alldeles för litet. Därav min lapsus. Men hoppas att vi är överens om att Mariakyrkan är vacker.