Nya lagen ger utrymme att ge porren långfingret!

Det här är en krönika i Kyrkans Tidning. Åsikter och analys i texten är skribentens egna. 

När Frankrike införde krav på att alla porrsajter måste verifiera att användare är över 18 år – genom legitimation, bank-ID eller liknande – valde Aylo (företaget bakom Pornhub, YouPorn och RedTube) att helt lämna marknaden. Inte för att de inte kunde uppfylla kraven. Utan för att de inte ville.

Hellre än att garantera att minderåriga inte exponeras för sexuella övergrepp och våldssex, packade man ihop sina servrar. Hellre än att ta ansvar – lämnade man landet.

"Au revoir, Pornhub!" skrev Frankrikes jämställdhetsminister Aurore Bergé då på sociala medier. Det var ett ovanligt tydligt politiskt avsked, riktat till porrindustrins största aktör.

Kanske borde Sverige göra likadant. För när den nya, skärpta sexköpslagen träder i kraft den 1 juli, borde också vi kunna säga ett efterlängtat so long till den kommersiella porrens gift.

Från och med då omfattar lagen om sexköp inte bara fysiska sådana, utan även ”köp av sexuella handlingar som sker på distans”. En streamingtjänst där någon tar betalt för att utföra en sexuell handling framför kameran omfattas alltså nu av samma lagrum som om du köper det i gathörnet.

Det kan låta puritanskt. Men det är nödvändigt.

För bland inte minst unga människor i Sverige har porrindustrin lämnat djupt skadliga avtryck. Ungdomsmottagningar vittnar om förväntningar på strypsex, påtvingade akter och tidiga, otrygga debuter. Organisationen Porrfri barndom uppger att 98 procent av tonårspojkar sett porr – ofta av grovt slag – och att 78 procent av flickor också exponerats.

De mest populära kategorierna? “Strypsex”. “Incest”. “Barely legal”. Det är inte satir. Det är verklighet.

Stjärnor i porrens universum är de som kan ha sex med flest personer på kortast tid – eller som kan stå ut med de mest extrema handlingarna framför kameran. Och många unga tittare, inte minst pojkar, tror att det är så sex “ska vara”.

Samtidigt visar Folkhälsomyndighetens rapport (2023) att frekvent porrkonsumtion (mer än tre gånger per vecka) har stark koppling till sämre sexualhälsa, depression, ångest, skolfrånvaro, ökad alkoholkonsumtion och ensamhet.

Och det finns mer. Forskning har visat att den som konsumerar våldsporr har klart ökad risk att själv begå sexuella övergrepp. Det betyder inte att alla gör det – men sambandet är väl dokumenterat.

Flera gånger har också avslöjats hur kvinnor utnyttjas mot sin vilja på porrsajter.

Trots detta försöker porrindustrins nya flaggskepp – OnlyFans – nu lobba för sina intressen. Så sent som i april begärde de ett möte med Sveriges justitieminister Gunnar Strömner. Inte för att prata om barns rättigheter eller porrens skadeverkningar. Utan för att framföra ett förtäckt hot:

“Vår affärsmodell bygger på streamade sexköp. Om det blir olagligt riskerar Sverige att gå miste om 12 miljoner dollar i skatteintäkter.”

Det är alltså där vi är. Ett techbolag försöker utöva påtryckningar mot en demokratisk regering för att kunna fortsätta sälja digitala sexakter – till svenska medborgare.

Och då måste vi faktiskt ställa frågan med Leif Östling:

Vad f-n får vi för de skattepengarna?

Om hundratals miljoner kronor varje år går till plattformar som systematiskt exploaterar människors kroppar, formar ungas sexualitet och bidrar till ohälsa – vad är det egentligen vi investerar i?

Så nej. Det är inte puritanskt att säga stopp. Det är sunt förnuft.

Därför hoppas jag att justitieminister Strömner vågar göra som Aurore Bergé. Sätta ner foten. Och lämna ett tydligt, svenskt avsked till porrindustrins giganter:

Sverige har ett BNP på 528 miljarder dollar. Stick och brinn. Vi behöver inte era smutsiga skattepengar.

Hejdå! Bye bye! Au revoir! 

Ja, långfingret till och med.

Robert Tjernberg