Tre kortrecensioner: fastebok, biskopsbiografi och allt om leenden

Bo Lundmark, tidigare samernas kyrkoherde, fick uppdraget att skriva ärkebiskopens fastebok 2021.

Han gör det i samma anda som han verkat: till fots, med vandringsstaven i handen, mestadels ute i det fria. Färden går tidsmässigt kyrkoåret runt och geografiskt genom Sápmi.

I lågmäld ton berättar han om människor han mött och som varit hans lärare och förebilder väl så mycket som han varit deras.
Ett långt yrkesliv i nära förhållande med marken och fjällen sätter också djupa spår. Talande är poeten Bo Lundmarks dikt i spåren av Tjernobylkatastrofen 1986, där psalmens melodiska rytm bryts sönder i varannan versrad: ”I denna ljuva sommartid/ rödingen har tusen bequerel”.

Bokfakta: På nötta och nyröjda stigar i Sápmi av Bo Lundmark (Verbum).

Om många självbiografier förskönar, går denna mot strömmen med sin brutala ärlighet.

Fint och fult får lika stort utrymme när den pensionerade Härnösandsbiskopen tänker tillbaka på sitt liv.

Uppvuxen i ett okyrkligt hem i Åbotrakten är hon ändå tidigt och oförklarligt djupt troende. Och sträng: det är syndigt med smink och dans. En tid i ungdomen går hennes beundran för socialismen ”överstyr”. Senare byter hon till Miljöpartiet.

Att hon smickras av att bli föreslagen till fina jobb är inget hon hymlar med. Som biskop kommer hon till sin rätt, men som domprost är hon nära att gå under av interna stridigheter. Dessa beskriver hon ingående.

Cancer drabbar, följt av skilsmässa. Sex och kärlek är ett knepigt kapitel, och en man som bedrar henne väcker mordiska känslor. Skvallersugna läsare får här sitt lystmäte.

Tuulikki Koivunen Bylund var en av de första kvinnorna i prästyrket, inte minst som domprost och biskop. Hon skriver om hur detta har gjort henne både ledsen och ”galen” och beslutsam och orädd. 

Bokfakta: Äta livet med stor sked av Tuulikki Koivunen Bylund (Ekström & Garay).

En strålande glad Mona Lisa pryder omslaget på boken Leenden, med undertiteln ”en fälthandbok”.

Psykologen Per Naroskin och journalisten Göran Everdahl, kända från P1-programmet ”Spanarna”, lättar upp lite av den tryckta pandemistämningen med rolig allmänbildning. 

Visste du att Disneys Aladdin hade skådespelaren Tom Cruises leende som förebild? Eller att dagens tonåringar i USA statistiskt sett ler bredare än unga amerikaner gjorde för hundra år sedan? 

En intressant distinktion är den mellan äkta och falska leenden. Riktigare är enligt boken att konstatera att vissa leenden uttrycker glädje medan andra speglar någons vilja att glädja. Fast utöver detta finns förstås otaliga andra orsaker att le – inte alla lika nobla. Per Naroskin och Göran Everdahl har sin analys klar av samtliga leenden.

Bokfakta: Leenden, en fälthandbok av Göran Everdahl och Per Naroskin (Norstedts).