Varför är det mindre moraliskt att fly från fattigdom än från krig? Var är energin för att bry sig om länder där helvetet är permanent? Det är några av de frågor som ligger i framkant under Existentiell Filmfestival i Falun som just nu pågår.
I år är det 13e året i rad för festivalen som tycks locka allt fler intresserade. Kanske beror det på att detta är en festival med ett tema, inte en löst sammanhållen bukett filmer vars enda gemensamma nämnare att de är nya.
Temat är Jag, vi de och världen – aktuellt om något – med delrubriker som Främlingsskap och identitet och motstånd och samhörighet.
– Vi vill ta in världen i Dalarna, och visa att allt hänger ihop, sa vicerektor för Högskolan Dalarna Andrew Casson, i sitt invigningstal i går, torsdag.
– Vi gör det genom att berätta i bilder. Vår tids medium framför andra.
Asyljuristen Viktor Banke, sade under en av de många seminarierna att den svenska debatten just nu handlar för mycket om vi och för lite om världen.
– Och för att föra den politik som förs i vårt land just nu måste världen vara lite diffus, lite längre bort.
En rad filmer exemplifierade de olika temana. Svenska Förvaret och franska Dheepan grävde djupare i frågor kring Främlingsskap och identitet och i det efterföljande seminariet underströk docent Marie Elf hur viktigt platsen, arkitekturen och miljön är för att kunna hitta sin identitet.
– Den som har kontroll över tiden och rummet har också kontroll över individen.
Författaren Qaisar Mahmood berömde filmen Dheepan för att den tar avstamp i det som händer efter migrationen, då gamla mönster sätts ur spel, och relationer mellan vuxna och barn, man och kvinna förändras.
– Nu satsas all energi i samhället på gränsfrågor. Ingen diskuterar hur den som kommer till Europa ska kunna leva ett drägligt liv. Förmodligen är människorna i Dheepan, kvotflyktingar, som kommer till Frankrike, fast vi vet inte säkert. I så fall har de lurat sig till det eftersom de lever under falsk identitet.
– Hur förhåller vi oss till dessa människor. De som har goda skäl att flytta, men inte flyktingstatus, undrade Victor Banke, och ställde frågan om inte fattigdom bör vara ett asylskäl.
– Fattigdom gör våld på individen och hindrar henne att leva ett drägligt liv.
Frågan som löper som en röd tråd genom både det här seminariet och hela festivalen är; hur kan det stora flertalet av oss fortsätta som om ingenting hänt inför världens största flyktingkatastrof?
Den frågan finns kanske inget enkelt svar på. Men film kan hjälpa oss en bit på väg.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR