En son skriver fram minnet av sin far

”Jag har aldrig tidigare skrivit till någon författare”. Så inleds flera av de hundratals brev som Göran Rosenberg fått efter att augustprisnominerade ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” kom ut.

Han var oförberedd på gensvaret och genomslaget, men inser att pappans liv och öde och hans egen barndom inte bara berör, utan också lockar fram andras barndomsminnen och, inte minst, en tidskänsla, minnet av 50-talets Sverige.
Det går att beskriva Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz som en skildring av ett mirakel, om att överleva dödslägret.
Därmed också en berättelse om identiteten som ”överlevande”, begreppet som när det gäller olyckor och sjukdomar är något övergående, medan identiteten koncentrationslägeröverlevande består, ett permanentat samt potentiellt livs-
hotande tillstånd. Där kan finnas skuldkänslor, i att vara den som förunnats
miraklet att överleva. Att överleva att vara överlevande blir också ett slags mirakel, då självmordsfrekvensen är hög.

Boken handlar om det, en pojkes pappa som tar sitt liv. Skuggorna har kommit ifatt, de som David Rosenberg länge lyckades hålla undan. Men skuggorna växer i en värld där krigsslutets journalfilmer snabbt försvinner, där ingen vill eller förmår se bakåt.
Tystnaden blir ömsesidig, de överlevandes och omvärldens. Och i en omvärld som, trots bilderna, trots vittnesmålen, vill glömma riskerar överlevande – som definitivt inte kan glömma – att bli besvärliga, skrämmande, en påminnelse om vad som nyss skett i Europa.
Göran Rosenberg skriver om Jean Améry, österrikisk författare och över-
levande, som vägrar försonas med en värld som vill glömma. Améry är skadad av Auschwitz, men menar att det är värld-en som går vidare som bör patologiseras, inte han, som överlevande.
”Att inte kunna ta steget från överlevande till fortlevande, att alltid tvingas leva med överlevandet som det centrala i ens belägenhet, är väl ett slags galenskap, när jag tänker efter, även om det inte nödvändigtvis är de överlevande som är de galna”, skriver Göran Rosenberg.

Som pojke märker han inte skuggorna som är på väg att hinna ifatt, istället minns han lekfullheten, den makalösa energin pappan lägger på att etablera sig och
familjen i det framväxande folkhemmet.
Indirekt är ju detta hans mammas historia, också hon en överlevande. Föräld-
rarnas kärlekshistoria, hur två ungdomar skiljs åt på selektionsrampen och återförenas i Sverige framstår som ett alldeles särskilt mirakel.
– I Sverige anpassar de sig, också kulturellt, men betraktas som främlingar. I mina föräldrars fall kan man tala om en frenetisk integration.
Boken är alltså i hög grad en berättelse om Sverige, efter kriget och ett 50-tal präglat av, som Göran Rosenberg formulerar det när jag intervjuar honom, ”närmast hysterisk, krampaktig framtidstro”.
Ett Sverige där efter kriget ”Auschwitz tillfälligt flyttat in bakom Konsum”.

På små orter som Öreryd, Holmarudden, Baggböle, Gottröra, Mälsåker, Mossebo fanns utlänningslägren dit de överlevande kom. Utan hjälp från krisgrupper, begreppet post-traumatisk stress är ännu inte uppfunnet.
– Dagens flyktingar kommer någonstans ifrån, mina föräldrar kom utan förflutet och bagage, allt gammalt var borta, inget bagage, bara skuggorna, säger Göran Rosenberg.
 Det han skrivit om detta, om personerna och platserna, är utan tvivel en skönlitterär bok.
Den är också faktamättad, lokaltidningar och sjukjournaler ingår i dokumentationen av Sverige och i synnerhet
Södertälje under 50-talet. Han följer också bokstavligt pappans resa från Auschwitz och skildrar de nutida resterna av Europas lägerarkipelag.
Ja, det går att beskriva ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” på flera sätt. Inte för att det är nödvändigt, möjligen för att jag som läsare behöver en strategi, för att handskas med att boken som helhet är så berörande och varför inte upprörande.

Författaren själv är dock varken sentimental eller den som krånglar till det när han ska beskriva det han åstadkommit; han har skrivit en bok om sin pappa.
– Min pappa hade försvunnit, jag ville återskapa honom. Det var länge oklart hur jag skulle skriva, vad som krävdes för att nå honom. Jag var väldigt mån om att inte skriva ännu en Auschwitzbok, inte heller någon filosofisk bok.
– Jag ville inte försöka beskriva hur han tänkte och kände, det kan man inte veta, men jag ville gå vid hans sida, i hans spår.

Sonen sörjde djupt en pappa som var ”varm, rolig och älskansvärd”, en pappa som han inte visste så mycket om. Han närmade sig historien första gången 1979, som reporter på Aftonbladet. Tv-serien Holocaust hade visats och han fick i uppdrag att åka till Auschwitz.
– Jag skrev om min bakgrund, jag pratade med mamma, det blev väldigt bra artiklar.
Men en bok?
När han i början av 1980-talet talade om sina bokplaner var det mest för att imponera på en författare han beundrade.
– Jag visste ju att jag hade en historia, att det fanns något att utforska, men det var så mycket jag inte kände till.
Det dröjde till mitten av 2010-talet innan han på allvar började arbetet med det som fick arbetsnamnet ”Södertälje-boken”. Samtidigt hade historien redan börjat skrivas, i inledningskapitlet till Det förlorade landet, om åren i Israel, dit han flyttar med mamma och syster, efter pappans död.
Jag frågar hur han själv påverkats av att skriva boken, av att historien nu är berättad.
– Jag var kanske naiv, kanske var det en skyddsmekanism, men jag föreställde mig helt enkelt inte att det skulle påverka mig, jag led inte av mitt förflutna.
– Och nej, min barndom har inte blivit olycklig genom att jag återvänt till den.

På ett annat plan har hans föräldrars historia präglat honom ”rätt mycket”.
– Jag har en pessimistisk eller åtminstone avvaktande syn på att samhället hela tiden utvecklats till det bättre. Jag är alltid orolig att världen är oförmögen att stå emot en utveckling i helt annan riktning.

Fakta: Göran Rosenberg

Född: 1948

Bor: Stockholm

Yrke: Sedan 1970-talet reporter, programledare i press, radio och tv. Författare. ”Numera mindre och mindre journalist, mer och mer författare, bland annat ettresultat av det så kallade medieklimatet”.

Aktuell: Nominerad till Augustpriset.

Just nu: Drar fulla hus på författarturné genom Sverige. Svarar på de brev och mejl, ”alla kommer att få svar så småingom”, han fått sedan ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” kom ut.
 

Marielouise Samuelsson

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.