Kyrkliga textilier hotas från många håll

500 besökare på två veckor. I lilla Vara. Vid en utställning om kyrkotextilier.

Bok: Agda Österberg och hennes kyrkliga textilkonst

Redaktör: Ingeborg Skaar

Förlag: Carlsson

Så var det inte heller vem som helst det handlade om de där dagarna för sex år sen då utställningen pågick. Det var Agda Österberg, traktens stjärna på området, representerad i merparten av de fyrahundra kyrkorna i Skara stift.

Men det stannar inte där. Formgivaren Agda Österberg är en av de stora nationella förnyarna av svensk kyrkotextil under mellan- och efterkrigstid. Nyskapande vad gäller motiv och material och ett resultat av en period präglad av liturgisk förnyelse och kyrklig byggboom.

- Agda Österberg kom i precis rätt läge.

Fakta: Agda Österberg

Levde 1891-1987

Svensk textilkonstnär, formgivare och målare.

1912-1914 studier vid Tekniska skolan i Stockholm (nuvarande Konstfack).

1914–1922 arbetade hos föreningen Handarbetets vänner i Stockholm.

Deltog 1925 i världsutställningen i Paris med ett antependium med vinträdet och kyrkans skepp.

1926 övergick hon till Diakonistyrelsens företag för kyrklig konst, Libraria, chef och konstnärlig ledare för ateljén.

1933 bosatte hon sig i Varnhem. Drev väveri och broderiateljé.

 

Det säger textilkonservatorn Ingeborg Skaar, initiativtagare till utställningen 2019. Skaar är också redaktör för den bok som nu finns om Agda Österberg och som är resultatet av dokumentationen av hennes kyrkotextilier, allt med stöd av Skara stift.

Mellan bokpärmarna möter bilder med färgstarka, utsmyckade broderier. Kvalitetsvävar i ylle. Garner av silke. Mässhakar, antependier och altarbrun. Alltsammans typiskt för Agda Österberg.

Agda Österberg föddes i Stockholm 1891. Tidigt var det nål och tråd som gällde – inte av plikt utan av lust. Familjen var fattig och tonåringen Agda Österberg fick börja arbeta som hembiträde för att bidra till försörjningen. Frun i familjen såg hennes broderier, de hon alltid satt med vid lediga stunder, och hjälpte henne in på en kvällsskola.

Efter studier vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) plockades Agda Österberg till Handarbetets vänner, för att några år senare börja på Libraria, Svenska kyrkans egen textilateljé, där hon 1926 blev chef och konstnärlig ledare. 34 år gammal representerade hon Sverige vid världsutställningen i Paris och komponerade samma år två mattor som var Stockholms stads gåva till dåvarande kronprinsparet.

En imponerande karriär i sig.

Men det var på 1930-talet det verkligen hände. Det var då Agda Österberg lämnade Stockholm för Västergötland och Varnhem, som i drygt 40 år skulle komma att bli hennes kreativa bas.

- Tiderna präglades av ransonering även när det gäller tyger och garn, men Agda Österberg hittade outforskade vägar fram. Konstsilket, som inte var ransonerat, blev oerhört viktigt för hennes arbeten. Hon förändrade också formgivningen. Blommor på kyrklig textil hade inte förekommit innan, Agda Österberg introducerade det.

På ateljén i Varnhem arbetade som mest ett tjugotal brodöser och vävare. Agda Österberg var en stark karaktär och en chef som gärna påminde medarbetarna om hur broderierna skulle sys.

- Motiven skulle leva, det fick inte vara för många raka stygn, säger Ingeborg Skaar.

Den nya boken handlar inte enbart om Agda Österberg utan ger bred kunskap om ämnet kyrklig textil som sådant.

- En viktig faktor är den liturgiska förnyelsen i slutet av 1800-talet, då man återupplivar förreformationens användning av de fem färgerna. Det gör att man behöver nya textilier. På 1900-talet drar en rad omfattande kyrkorenoveringar igång och många nya kyrkor byggs. Det innebar en stor efterfrågan på mässhakar och antependier i de liturgiska färgerna, förklarar Ingeborg Skaar.

Tidigare hade man ofta använt tyska och franska mönsterböcker. Många kyrkliga textilier var helt importerade. Den nya vågen innebar egen produktion med egna mönster.

Allt sammantaget skapade en grogrund för en textilkonstnär som Agda Österberg.

- I dag skulle hon inte ha fått den betydelse hon fick då. Dels införskaffas inte nya textilier i den omfattningen, dels har man i dag många äldre textilier som man vårdar och är rädd om. Dessutom har kvalitetskraven vid inköp av nya textilier sjunkit.

Situationen för Svenska kyrkans textilier är på så sätt motsägelsefull. Å ena sidan innebar skilsmässan från staten, med införandet av kyrkoantikvarisk ersättning, höjda ambitioner när det gäller den textila vården. De flesta församlingar tar i dag hand om sina textilier på ett mycket bra sätt.

Men ekonomiskt är det fastigheterna som sätts först. Få församlingar satsar på att köpa in nya textilier.

På så sätt försvagas arvet efter en formgivare som Agda Österberg, liksom chanserna till nya, starka efterträdare. Den uppmärksammade högkonjunktur som sedan några år råder för textilkonst generellt går därmed Svenska kyrkan förbi.

- Det finns ingen som vill finansiera den här typen av omfattande broderier längre, de är för tidskrävande. Att unga textilkonstnärer i dag skulle anlitas kan man nog bara drömma om, säger Ingeborg Skaar.

Till hoten mot de kyrkliga textilierna finns också en estetisk trend som betonar det avskalade, rena kyrkorummet. Precis som återupptäckten av de liturgiska färgerna en gång ledde till viljan att ”bädda in” kyrkorummet i vackra textilier, vill man nu i stället klä av det, menar Ingeborg Skaar.

- När man renoverar lägger man gärna ner arbete på att till exempel ådringsmåla altaret, och tycker då att det är fint som det är. Men det gör uttrycket i kyrkorummet väldigt annorlunda jämfört med ett antependum, som verkligen sätter altaret i fokus.