Så leds kyrkan i sekulariserat spänningsfält

Går det att spåra uttryck för inomkyrklig sekularisering i Svenska kyrkan?

Anneli Öljarstrand anar konturerna när hon intervjuat kyrkoherdar och förtroendevalda om det gemensamma ansvaret att styra och leda.

Frågan om hur Svenska kyrkan kan navigera när det gäller att anpassa sig till samhällets sekularisering och samtidigt bevara sin religiösa identitet, har länge sysselsatt Anneli Öljarstrand, sociolog vid Stockholms universitet.

Redan i den avhandling som hon la fram 2011 löper frågan om sekularisering och organisationsförändring av struktur, roller och relationer i Svenska kyrkan som en röd tråd.

Genom att ytterligare studera organisation och ledning har hon undersökt hur det är att vara en kyrka som ska styras gemensamt av folkvalda förtroendevalda och vigda präster som blir kyrkoherdar och församlingsherdar. Och inte minst de spänningar som kan uppstå när den episkopala och den demokratiska ledningen krockar.

– Det gemensamma ansvaret är viktigt. Men det finns olika syn på vilken av dessa som ska väga tyngst när viktiga beslut ska fattas, säger Anneli Öljarstrand.

– Jag tycker det är knepigt att man säger att det är en gemensam ansvarslinje och inte en dubbel. Går det att ha demokrati i alla led i en församling och en religiös organisation? Det är ett ideal. Men det är problematiskt att få det att fungera. Jag ställer samma fråga som teologen Thomas Ekstrand: kan man rösta om Gud?

– Var tänker vi oss att den andliga auktoriteten har tolkningsföreträde? När det teologiska kolliderar med den sekulära, vems tolkningsföreträde ska gälla?

Hon tillägger att det är en sak att vara auktoritär men en helt annan sak att ha auktoritet. Man kan utöva ledarskap med auktoritet och tydlighet men det är inte samma sak som ett auktoritärt ledarskap.

I vissa aspekter är det självklart att det sekulära tolkningsföreträdet ska gälla, som i arbetsrättsliga frågor där församlingen är underställd samhället. Men inte nödvändigtvis i alla organisatoriska frågor. Här bestämmer kyrkan själv, men den har inte rett ut det tillräckligt, menar hon.

Tillbaka till frågan om auktoritet. Anneli Öljarstrand, som undervisat blivande kyrkoherdar och ordföranden om arbetsledning och medarbetarskap, säger att en av deras frågor var hur man får medarbetare att göra vad de ska. Det var den problematiken de identifierat.

– Det är både positivt och negativt att ha medarbetare som är väldigt självständiga och som drivs av vad de vill göra. Sådana medarbetare vill man ha. Samtidigt måste det finnas en ledning och ramar för vad man vill att den anställda ska göra och vad som ingår i tjänsten. Här har många kyrkoherdar lite svårt att styra upp, säger hon.

Vad är det att göra Kristus känd? Det ska genomsyra allt kyrkan gör, så står det. Är det så att det inte längre gäller, ja då behöver kyrkoordningen skrivas om.

Det är svårt att uttala sig om varför det är så. Men det finns några grundorsaker som är tydliga, menar hon. Församlingsnivån är en speciell typ av organisation där både det sekulära och det andliga möts. Där möts också olika professioner: de som är vigda och de som inte är vigda och de ska samarbeta. Dessutom tillkommer det speciella uppdraget i församlingen: att göra Gud känd och sprida evangelium så att människor kommer till tro.

– Även om alla skulle vara genuint kristna, skulle man ändå ha olika idéer och trosföreställningar om vad det innebär, hur det ska tolkas och förstås och vad det innebär i praktiken.

Till det kan läggas den kultur som kan finnas i en församling. Kanske har man under många år inte haft den tydliga chefsrollen som ligger på kyrkoherden. Det kan ha varit ”ganska mycket av fritt valt arbete” eller ”att man ska känna vad man vill göra i tjänsten”.

– Men om den som har den makten att vara chef abdikerar är det inte så att den platsen blir tom. Någon annan kliver in och tar den. Den som kommer in på en arbetsplats som chef där alla gjort som de velat och försöker strukturera arbetet, blir inte populär. Folk bli arga, kränkta, ledsna.

– Det blir en motsats mellan att vara professionell och tydlig och att vara kärleksfull. Många präster tycker också det är svårt att gå från att vara präst till att bli kyrkoherde. I rollen som präst har man inget arbetsledningsansvar. Man förväntas vara den själavårdande som möter människors behov. Det är en helt annan sak att kliva upp och bli chef, då ska man leda och styra människor.

I sin studie har Anneli Öljarstrand ställt frågan vad kyrkoherdar väljer att lägga fokus på. Är det möjligt att vara herde och andlig ledare och administrativ chef? Ja, i stora församlingar med många anställda går det, svarar hon. Men i mindre är det svårare.

– Svenska kyrkan säger sig vara en religiös organisation som bygger på tro. Det är kyrkans existensberättigande. Tron är produkten och varumärket. Kyrkan finns för att tillhandahålla tro och hjälpa människor i deras sökande och organisera deras andliga liv. Då måste man fråga sig om de religiösa argumenten fungerar.

Kan uppgiften att göra Jesus och Gud känd få stå tillbaka om man ska ge människor vad de vill ha? Kommer ett marknadstänkande styra för att kyrkan ska överleva?

– Nu räcker det inte med att inbjuda till konfirmation. Då kommer inte ungdomarna. Man måste lägga till något mer. Det är precis som att det andliga inte räcker. Det sekulära kommer in i församlingen, i organisationsstrukturen, i själva verksamheten och hur vi utformar gudstjänsten.

Men det finns undantag och motvikt, i exempelvis S:ta Clara och Katarinamässan, där man inte anpassar sig och serverar ”extra allt” utan en ren gudstjänst och mässa. Dit söker sig den sekulära människan.

Men att det pågår en inomkyrklig sekularisering är hon inte beredd att säga.

– Man kan förstå begreppet på olika sätt. Om man har definitionen att inomkyrklig sekularisering skulle vara att de förtroendevaldas makt ökat i församlingen, så tycker jag utifrån det jag sett att man inte riktigt kan säga det.

– Kyrkoherden har fortsatt ganska stor makt. Men själva kyrkoherderollen har kanske blivit mer sekulariserad, även om det finns stora lokala skillnader.

Hon säger att Svenska kyrkan är en komplex och omfattande organisation och inte en isolerad ö i samhället. Kyrkan måste förhålla sig till de samhällsförändringar som finns. Vill kyrkan överleva måste hon relatera till sin omgivning och kanske i viss mån anpassa sig.

– Annars kommer kyrkan inte att överleva. Fast det måste finnas en gräns. Men vem ska sätta den? Det behövs en levande diskussion om det i församlingarna och om vilka värden som inte är förhandlingsbara.

Kyrkoherden har ganska stor makt att tala om var gränsen ska gå, menar hon. Men också att lyfta frågorna om vad kyrkan vill vara och vad det är att vara kyrka i dag.

– Hur uttolkas uppdraget som står i kyrkoordningen? Vad är det att göra Kristus känd? Det ska genomsyra allt kyrkan gör, så står det. Är det så att det inte längre gäller, ja då behöver kyrkoordningen skrivas om, menar Anneli Öljarstrand.

Fakta: Anneli Öljarstrand

Yrke: Universitetslektor i pedagogik med inriktning mot organisation och ledarskap vid Stockholms universitet.

Avhandling: Den mångtydiga församlingen, organisering, roller och relationer i spänningen mellan sekularisering och desekularisering (Mittuniversitetet 2011).

Medverkar: I boken Inomkyrklig sekularisering, Studia Theologica Practica Umensia 2, 2018.

 

Fakta: Inomkyrklig sekularisering

Thomas Girmalm och Marie Rosenius, red
Studia Theologica Practica Umensia