Tystnaden går hand i hand med skammen

- Vi lever i en tid då allt ska vara transparent och öppet. Samtidigt trycks de stora frågorna undan.

Pjäs: Sju sorters tystnad

Urpremiär den 12 december på Göteborgs stadsteater. Spelperioden pågår till den 7 februari. 

I april 2026 har den nypremiär i Stockholm på Kulturhuset Stadsteatern Fri scen.

Pjäsen handlar om hemligheter och skam och bygger på djupintervjuer. Den är också inspirerad av Uppenbarelseboken, Bibelns sju änglar och de sju dödssynderna.

Sju sorters tystnad är skriven av dramatikern och regissören Paula Stenström Öhman. Görs i samarbete med scenkonstkompaniet Lumor.

Paula Stenström Öhman har tidigare skapat föreställningar som People respect me now (Turteatern med flera), Ambulans (Dramaten) och Lost lake (Kulturhuset Stadsteatern).

 

I många år har regissören och manusförfattaren Paula Stenström Öhman använt sig av dokumentärt material. Genom djupintervjuer kring ett visst ämne har hon lagt grunden. Arbetet har resulterat i pjäser om förlust, våld och trauma.

Parallellt med det sociologiska greppet har hennes uppsättningar haft en mytisk dimension.

Samarbete

Nu är det dags för ännu ett stort tema och ännu ett möte med myterna. Sju sorters tystnad heter föreställningen som är ett samarbete med Göteborgs stadsteater och scenkonstkompaniet Lumor, Paula Stenström Öhmans hjärteprojekt sedan tjugo år.

Som titeln visar handlar det om tystnad. Om sådant som inte får eller kan sägas, i familjen eller på arbetsplatsen.

- Jag har varit inne på många svåra ämnen tidigare, mycket som har med familjerelationer och skam att göra. Och så fort man kommer in på skam smyger sig tystnaden in, säger hon.

Uppenbarelseboken

Den mytiska dimensionen står denna gång Uppenbarelseboken för. I den fann Paula Stenström Öhman både en spegel för vår tids kamp mellan ont och gott och för den fråga som många funderar över: Hur ska man kunna känna tillit och förtröstan när världen ser ut som den gör?

Pjäsen utspelar sig i en kyrka. Karaktärerna är av den sort som man hittar där – en präst, en organist, en kantor. Här finns också några människor i kris liksom två konfirmander.

De olika tystnaderna ligger som lager på varandra. Arbetsplatsens tystnadskultur korsas med sådant som de enskilda individerna bär på i sina privatliv och inte kan tala om.

Tystnad som arvsynd

- I mina intervjuer mötte jag människor med olika erfarenheter som präglat deras liv - psykisk ohälsa, missbruk, våld eller otrohet. Det var saker som tystats ner och som man inte pratat om utanför eller inom familjen. Ibland var det saker de inte ens velat erkänna för sig själva. Inte sällan hade också tystnaden förts vidare mellan generationer, berättar Paula Stenström Öhman.

Just detta är nu en röd tråd i pjäsen - tystnaden som ett slags arvsynd. Hur barn blir lämnade i tystnad eller lär sig att vara tysta om vissa saker.

Men pjäsen skildrar också hur tystnader kan brytas.

- Det som kom fram under intervjuerna är hur lite som ibland behövs för att många års hemligheter ska kunna berättas. Ofta räcker det med ett litet ”förlåt”.

Tystnader handlar om grundläggande saker, som att man inte känt sig sedd och älskad, säger Paula Stenström Öhman.

Respekt

Av intervjuerna har hon också lärt sig att tystnader sällan handlar om förträngning eller hämning, Istället orsakas de ofta av respekt för det faktum att man sitter ihop med dem man älskar och att man vill skydda dem. Tystnaden kan uppstå ur sådant som utifrån sett verkar vara rena småsaker och som borde vara lätt att reda ut med ett enkelt telefonsamtal.

- Men det är otroligt svårt när det är saker som verkligen betyder något för en. Man är rädd att allt bara ska falla ihop av att tystnaden bryts.

Att pjäsen utspelar sig i en kyrka kan verka följdriktigt. Åtminstone sett ur stereotypa sekulära föreställningar om religionen som en sfär som skam- och skuldbelägger individen och därmed bidrar till tystnad.

Socialt arbete

Men någon sådan utgångspunkt har inte Paula Stenström Öhman. Visst, Uppenbarelseboken beskriver hur Gud straffar människorna för deras synder, säger hon. Men för hennes egen del är kyrkan framför allt en viktig plats för socialt arbete.  

I Sju sorters tystnad finns en diakon som gör en orosanmälan efter ett själavårdande samtal. Där finns också en replik som handlar om hur skolhälsovården skickar elever till kyrkan för att de ska få hjälp.

- Kyrkan gör fantastiska insatser. Det sociala skyddsnätet är utarmat i dag och kyrkan får bära allt mer av ansvaret, säger Paula Stenström Öhman.

Bikten

I pjäsen kommer människor till kyrkan för att bikta sig.

- Det är något väldigt vackert med bikten som en plats där man kan bryta tystnaden. Där man lättar sitt hjärta och får förlåtelse. En del tycker att det är hyckleri, som att man bara borstar av sig sin skuld och sen gör samma fel igen. Men för mig är bikten ett sätt att göra saker verkliga för sig själv och ett sätt att ta ansvar.

Om pjäsens röda tråd är tystnaden som arvsynd handlar dess underliggande drivkraft om sökandet efter ljuset.

Det låter vagt. Paula Stenström Öhman förklarar.

- Ljuset är när människor hittar tillbaka till varandra.

Det är de upprättade relationerna hon syftar på.

Ljuset besegrar mörkret

När tiden känns tung kan tanken om ljuset som besegrar mörkret fungera nästan som en besvärjelse, säger Paula Stenström Öhman. Ritualerna och ceremonierna vi har - begravningarna, bönerna om nåd – skapar mening.

I kyrkan möts man i vördnad inför det som är det gemensamma, säger hon. Man visar hänsyn till den som är i sorg eller slår sig ner i en tystnad där det hemliga kan öppna sig.

Och där skammen kan lätta.

- Att bli fri från skam är, som jag ser det, rätten att känna sig älskad trots att man berättar om sina hemskaste saker. Man känner ”det är okej, jag får finnas ändå”.

Det är därför tystnaden är så destruktiv, menar Paula Stenström Öhman. Den göder skammen. Som göder tystnaden.

Leder till ensamhet

Hon talar om ”skammens loop” och hur den leder till ensamhet.

- Skam, tystnad och isolering hänger ihop. Skam och tystnad kan göra att man vill utesluta sig själv från sin familj eller sitt sammanhang. Känslan är att de har det bättre utan mig.

Sju sorters tystnad beskrivs som en socialsurrealistisk pjäs. Det vardagligt igenkännbara möter det lyriska och förhöjda. Som änglar. Liksom en karaktär med den ålderdomliga titeln kyrkväktare. Han heter Carlos.

Det är inte första gången han är med.

- Carlos finns med i två av mina tidigare pjäser. Jag tänker på honom som Karon, färjkarlen som vaktade floden Styx. Carlos befinner sig emellan de levande och de döda.