Älskat och hånat val som berör

Tvärtom. De flesta artiklarna om valet är påfallande initierade. Oavsett om det är Dala-Demokraten som lyfter fram den lokala Posk-gruppen i Mora eller Kommunals medlemstidning i Uppsala län som ägnar hela åtta sidor åt kyrkovalet. Kyrkovalet har fortfarande en unik ställning vilket väcker starka känslor. Inte minst på ledarsidorna. Dagens Nyheter (14 september) anser att det måste bli ett slut på Svenska kyrkans särställning. Riksdagspartierna borde också lämna kyrkovalet.Men en logisk kullerbytta blir förslaget att låta staten ta över ansvaret för alla kyrkobyggnader. För att sedan låta Svenska kyrkan hyra de lokaler som behövs för verksamheten. Hade DN tänkt att alla samfund skulle få åtnjuta samma "fördel"?
är förslaget knappast ett drömscenario. Enbart det årliga underhållet av landets kulturhistoriskt värdefulla kyrkor överskrider med råge de 460 miljoner som staten utlovat för de kommande fem åren. Det vet både staten och kyrkan. Det aktualiserar också Svenska kyrkans stora utmaning under de kommande fyra åren. Den som ingen nomineringsgrupp har ett tydligt svar på. Nämligen hur Svenska kyrkan ska prioritera när de ekonomiska resurserna krymper.
intäkterna från kyrkoavgiften sjunker med runt 600 miljoner. Svenska kyrkan förlorar ytterligare runt 200 miljoner på att prästlönefonderna troligen beskattas från årsskiftet. Därmed ställs tuffare krav än någonsin på de som nu vill ha mandat att ställa sig vid rodret. Ekonomin blir en lika stora utmaning som frågorna om äktenskap, partipolitik eller friheten att välja församling. Ännu viktigare blir att vårda de tillgångar som inte mäts i miljoner eller miljarder kronor. Nämligen alla anställda, frivilliga och förtroendevalda som sju dagar i veckan, året runt, ser till att kyrkans dörrar står öppna. Både bokstavligt och bildligt. Ett uppdrag som förutsätter insikt i hur kyrkan fungerar som arbetsplats. Stiftspsykolog Lennart Belfrages avhandling från i våras, om existentiell hälsa och prästers utbrändhet, borde vara obligatorisk läsning för alla nyvalda.
tillgång hör också valets huvudpersoner på söndag, de som ska rösta. Valsystemet behöver förvisso diskuteras och ses över. Men mot alla odds har kyrkovalet hållit ställningarna sedan slutet av 50-talet. Även om valdeltagandet studsar lite upp och ner. Få kyrkliga seder har varit lika stabila.Långtifrån alla medlemmar dyker upp på söndag. Det vet vi redan. Men de är ändå inbjudna att delta. Det är i sig ett budskap.För oss som röstar är valet viktigare än någonsin. Det finns varken sjökort eller en utmärkt farled i de farvatten där kyrkans skepp seglar. Då blir det helt avgörande vilka som lägger ut kursen.