Borde nya NT ta avstånd från slaveriet? Kanske inte

När Paulus skriver sina brev till de första kristna väljer han sina ord noggrant. Han är både en vän som väntar sig svar och personliga hälsningar, en herde som förmanar där saker gått snett och en ­pedagog som initierat undervisar om Jesu för­soningsverk.

Paulus skrev inte bara för ledarna utan för högläsning i församlingarna. Där satt män och kvinnor. Judar och greker. Men också slavar och fria. Just slavar i Romar­riket kunde behandlas mer eller mindre humant, men enligt historiker och exegeter var det inte ovanligt att de deltog i gudstjänst tillsammans med sina herrar.

Just därför är det intressant att Paulus så ofta använder ordet ”slav” i teologisk bemärkelse. Han skäms vare sig för evangeliet eller slavens rätt att bli tilltalad. Paulus använder ofta dessa människors jordiska ok som en förebild för total kristen hän­givelse.

Men det hymlar Bibel 2000 med. 

Där översätts grekiskans doulos både till ”slav” och ”tjänare”. Det är anmärkningsvärt eftersom ordet konsekvent översätts på ett sätt som går att uppfatta som en onödigt negativ kontrast mellan ”den gamla” judendomen och ”den nya” kristendomen.

För att sammanfatta: ”Slav” är man framför allt under lagen och buden. ”Tjänar” gör man Kristus. 

Just detta väckte debatt i Norge för ett par år sedan när de var i görningen med en liknande omarbetning av Bibeln som den som nu pågår med NT i Sverige. En biskop menade att det inte vore lämpligt att läsa formuleringen ”Paulus, Jesu Kristi slav” högt i kyrkorna. Trots att det verkar vara just vad Paulus ville.

Svenska kyrkan har många gånger tagit avstånd från ersättningsteologiska läsningar – idén om att det nya förbundet i Kristus skulle upphäva det gamla förbundet med Israels folk.

Det har bland annat lett till att vers sju i Bereden väg för Herran ströks ur 1986 års psalmbok. Att sjunga att ”Jerusalem är öde”, ”dess präster döde” medan ”Kristi rike varar” ansågs helt enkelt inte förenligt med en bekännelse som tar hänsyn till judarnas sak. 

Ett dominerande paradigm i nytestamentlig exegetik om Paulus, New perspective on Paul, är en skola som betonar Paulus trohet till sin judiska identitet, också efter omvändelsen till Kristus.

De tidiga kristna drabbades av något omvälvande när de vigde sina liv åt den döda och uppståndne mästaren från Nasaret – men brottet mellan judendom och kristendom tog tid att formalisera. De kristna började sin mission som en inomjudisk sekt. Det behöver tas i beaktande när texter från den tiden översätts.

Varför är det så enkelt att kalla Jesus för mästare, och så svårt att kalla Paulus eller kristna för slavar? Förmodligen är det mest ovant. Men Paulus använde ett vulgärt ord medvetet. Inte för att likna förhållandet till Kristus som ett förtryckande tvång utan en total underkastelse i kärlek. Går inte något av radikaliteten i hans budskap förlorat om det obekväma suddas ut?

Bibelsällskapet i Sverige är på sluttampen i sin översättning av Nya Testamentet som beräknas finnas färdig nästa år. Att våga slaven, också när det handlar om Jesus, hade rimmat väl med de översättningsprinciper som de angett som väg­ledande för sitt arbete – som att göra avkall på invanda översättningar för att vara mer trogen grundtexten och dess omgivande kultur. 

Därför hoppas jag att Bibelsällskapet vågar slaven! Låt Paulus kalla sig för Kristi slav. Synliggör den faktiska slaven, den som var köpt och ändå nåddes av budskapet om friheten i Kristus.