En spännande väg till 2025

Det hänger på kärleken – och kärleken fördriver rädslan. Det är centrala budskapet i biskop Tuulikki Koivunens herdabrev som just kommit av trycket.
”Först när vi själva hamnar i förtvivlan kan vi ana kraften i Guds svaghet”, är paradoxen som biskopen beskriver den i en nyckelmening. Kärleken gör dig sårbar och därmed stark.
Tuulikki Koivunen berättar om hur hon själv prövats hårt, och det ter sig som att det ökar giltigheten av hennes program för en kyrka som själv befinner sig i kontinuerlig förvandling.
Biskopen låter herdabrevet mynna ut i en vision av kyrkan 2025. Det intressanta är att hon inte landar i en målbild, så och så många kyrkomedlemmar, så och så många i gudstjänst, så och så många församlingar med så och så många präster, diakoner, musiker, administratörer, kyrkogårdsarbetare.

Hennes framtidsvision är inte ett mål utan en metod, en metod präglad av en mentalitet: Mer kärlek och med den mindre rädsla.
I coachningstermer bjuder hon sitt stift att våga:
Var inte rädd för chefen – kom med dina idéer.
Var inte rädd för domkapitlet - kom med dina tvivel.
Var inte rädd för de förtroendevalda – kom med din kritik.
Våga tala om din sexualitet, våga lyssna på dem som har ett annat språk, som ser annorlunda ut.
På ett område blir Tuulikki Koivunen konkret: hon efterlyser en omprövning av hur vi ser på dödshjälp, assisterande eller aktiv. Hon dröjer på tröskeln till ett ja, men menar att den medicinska tekniken fört oss dithän att det är dags för en utredning som belyser vårt regelverk i grunden.

Man kan undra hur djärvt det är att föreslå en utredning, men när det kommer lagstiftning finns det ingen annan väg. Tuulikki Koivunen redovisar dessutom med ett utförligt resonemang sin egen väg till slutsatsen. Och hon vågar ta position i en brännande fråga.
Kyrkan fungerar i för hög grad efter devisen i Uppsala universitetshus: Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större. I tuffa tider är det än lättare att haka upp verksamheten vid att regelboken gäller.
Med Tuulikki Koivunens program är "det går inte", "man får inte" överspelade som förhållningssätt.

På lördag är det Svenska kyrkans världsdag. På agendan finns bland annat det illa skötta och infekterade namnbytet Hela världen -Act Alliansen. Den frågan kommer att kräva orädda och inte minst kärleksfulla konferensdeltagare för att inte en viktig verksamhet ska ta skada.
Om några veckor går strukturutredningen ut på remiss: ett förslag till organisation av framtidens kyrka.
Blir den läst och diskuterad med den oförvägenhet Tuulikki Koivunen efterlyser blir processen än bättre och chansen att den resulterar i en kyrka som står starkare ökar.

Anders Ahlberg

Rekyl: Öppet klimat ger riktig trygghet

Den vision som Tuulikki Koivunen uttrycker i sitt herdabrev är befriande. Som ledaren påpekar är den fri från konkreta målbilder, uttryckt i antal. Istället lägger den grund för en idédiskussion. Den berör svårigheter och rädslor och genomsyras av en framåtrörelse.
Den brännande frågan kring dödshjälp är ett sådant exempel. Många söker sig till kyrkan för att de har ett behov av att tala om och fundera kring de svåra frågorna. Död, liv, sorg och konflikter. Här måste kyrkan ligga i framkant.
Regelbok i all ära. Det är i ett öppet klimat, där nya idéer prövas och gamla dogmer ifråga-sätts, som en riktig trygghet kan växa fram.
Att skapa en sådan miljö är viktig, både ur teologisk synpunkt men också av vikt för anställda och inte minst den pastorala omsorgen.

Elin Grelsson