Ledare

Jag slits itu … vart är jag på väg?

Det är tufft att vara präst. Det konstaterar religionspsykologen Lennart Belfrage i Visby i en ny avhandling.

Detta är en ledare i Kyrkans tidning. Ledarsidan är oberoende och partipolitiskt obunden.

Risken för utbrändhet är överhängande. Men inte i första hand för att prästerna dignar under en överväldigande arbetsbörda. Utan för att de liksom andra människor brottas med existentiella frågor om livets mening och funderingar kring sitt yrkesval. Belfrages avhandling, Clergy Existence Challenged, presenteras utförligt på sidorna 2–3 i veckans Kyrkans Tidning.
redan från början att den inte är någon eländesskildring. Utan ett försök att förstå och lyssna till prästers vardagssituation. Vad är det som leder till utbrändhet i just Svenska kyrkan? När Lennart Belfrage letar efter orsakerna får de existentiella frågorna en central roll. Prästerna berättar om ensamhet, rädsla för självbedrägeri, konflikter kring värderingar och roller. Flera beskriver att de lever i något som närmast liknar ett vakuum när det gäller den existentiella meningen, med förödande konsekvenser för självkänslan. – Jag slits itu … vart är jag på väg, undrar en av prästerna som Belfrage intervjuar.
i andra sammanhang ofta med egna och andras förväntningar. Men många präster pekar på det som är än värre, nämligen bristen på förväntningar. Vilket bäddar för både cynism och resignation.– Det är märklig … kyrkorådet är min arbetsgivare men lekmännen där är inte det minsta intresserade av mitt arbete, inte på något sätt, berättar en annan präst.
också om en känsla av tomhet när gudstjänstdeltagandet minskar och folk tycks allt mindre intresserade av kristna tankar. Om så många präster mår så dåligt, var finns då hoppet?Mitt framför ögonen, är det enkla svaret. Enbart det faktum att Lennart Belfrage låter präster sätta ord på sin utsatthet ger hopp. Första steget är att se verkligheten som den är. Utan att skuld- eller skambelägga.
blottlägger prästernas existentiella ångest med samma varsamhet som när en gammal övermålad kyrkmålning friläggs. Bit för bit, utan några genvägar och förslag på snabbköpta lösningar. Hans slutsatser borde vara allmän läsning för alla förtroendevalda i Svenska kyrkan. Liksom för alla präster, diakoner och andra som kan hamna i samma sits.



Hur prästen mår


Dag Tuvelius

,