Kyrkan ska leva som man lär

Första advent drog Svenska kyrkans stora insamling ”Nu tändas tusen juleljus” igång. Det är kyrkans viktigaste kampanj – av tre skäl: För det första pengarna som kommer in, i år till utsatta kvinnor. För det andra det engagemang för våra medmänniskor, den empati och solidaritet kampanjen bygger bland såväl kyrkomedlemmar som andra. För det tredje den positiva bild av kyrkan som kampanjen stärker.
Diakoni och hjälpverksamhet är kyrkans starkaste verksamheter, de som fungerar bäst och som kyrkan får mest uppskattning för. Därför är det extra olyckligt att kampanjen sammanfaller i tiden med kyrkans ledningskris, med turer kring toppersoner som delvis skett i det fördolda, med utköp och dyra pensionsuppgörelser, som vi av erfarenhet vet upprör en bred svensk opinion.
Bilden blir en kyrka med storebrorsfasoner när man handskas med tjänster, folk och pengar.

Det är inte en bild som hängivna diakoner ska behöva argumentera mot när de följer sin kallelse och gör sitt viktiga jobb bland dem som mest behöver och minst har den kallaste tiden när utanförskapet är som störst. Det är inte en bild den som tänker ge sitt bidrag till kampanjen ska behöva ha för ögonen. Det är sällsynt dålig tajming – och just tajming för i det här fallet har kyrkans ledning ägt frågan.
Det som kan hända är att ledningskrisen slår tillbaka och drabbar samtliga av de tre värdena med kampanjen.
Ur rent management- och organisationsperspektiv ska Svenska kyrkan kunna agera som vilken myndighet, vilket företag eller vilken annan arbetsplats som helst. Det finns spelreg-ler, det finns avtal och lagar.
Men bygger man sin existens på värden större än enkel, rationell verksamhet så gäller andra förutsättningar.

Därför spelar det ingen roll att det är olika kassor, olika flöden, det som är julkampanjen och det som är kyrkans administration och ledning. Kritiken är inte nådig, och på sitt sätt har de som förenklar rätt, det finns naturligtvis en koppling. Att det är så finns det otaliga exempel på - som Röda Korset, som fick se bidragen falla när de ”orimliga” ersättningarna avslöjades.
”Du ska vara den du synes vara,
Inte synas vara den du inte är…”
Denna nyckelreplik i Otello handlar om trovärdigheten, som byggs på konsekvens: att man lever som man lär.

Det är inte lätt för en stor organisation som Svenska kyrkan att klara av att såväl fungera , som i andras ögon fungera – inte givet samma sak – i konsekvens med det man lär. För det ska man ha skickliga strateger. Det är en särskild ironi att strategen med den kunskapen och den rollen inom kyrkan är en av dem som försvunnit.

Men det duger inte att övervintra och hoppas på imagemässigt töväder om några månader – för julkampanjen, diakonin och trovärdighetens skull måste kyrkans ledning offensivt visa att man inte bara vet hur man ska leva utan också gör det.

Anders Ahlberg

Rekyl: Lika mycket till kampanjen som till chefsavgångarna

Kyrkans historia visar på en ständig brottning mellan ord och handling. Den så kallade donatistiska striden gällde om sakramenten var giltiga även om de förrättats av avfälliga präster. Den västliga kyrkan bestämde sig för att sakramentens giltighet inte var beroende av prästernas moraliska status (och så småningom gällde det även kön och sexuell orientering). Och tur var väl det för alla oss som med olika former av brustenhet försöker att rätt förvalta sakramenten. Vi lever i en kyrklig tradition som har sin största tillit till Guds kärlek och nåd, inte till människors perfektion. Samtidigt längtar vi efter att handling och bön må bli ett.

Julkampanjen stöder kvinnors mänskliga rättigheter världen över. Julkampanjen ger möjlighet till frigörelse och jämställdhet. Därför bör den få ett självklart stöd. Det vore verkligen inte trovärdigt att låta Julkampanjen få stryka på foten för institutionens personalproblem. Det måste finnas ett mera smart sätt att visa sitt missnöje med styrning och ledning, chefskultur och personalpolitik. Det finns därför anledning att ställa konkreta etiska krav på kyrkostyrelsen. Ett sådant etiskt krav kan vara att avsätta lika mycket pengar till Julkampanjen och Hela världen som till forcerade chefsavgångar.

Det finansiella stödet till Hela världen, Svenska kyrkans internationella bistånd och mission, från trossamfundet Svenska kyrkan har länge varit generande svagt. Det är dags för kyrkostyrelsen att ändra på det förhållandet. Handling och bön må bli ett!

Anna Karin Hammar