Andra inbjudna konstnärer kallade detta ”censur” av Vilks och hoppade av utställningen på Jamtli. I radio sa Anna Odell att hon inte tror att muslimer blir så stötta av Vilks samarbete med SION (Stop Islamization of Nations):
”Skulle en muslim tycka att det här är det värsta han har gjort? Är inte det värsta, gissar jag, att göra Rondellhunden?”
I stället för att gissa, skulle Odell kunna ta och fråga en muslim. Man kan tala med muslimer, inte bara om dem.

Kanske kommer muslimska svenska konstnärer en dag till och med att få vara med och provocera på utställningar tillsammans med stjärnor som Odell och Vilks. Om konstlivets makthavare delar Vilks syn på islam lär det dock dröja. Så här tycker Vilks om muslimer, i en intervju i  Aftonbladet 30/8: ”Islam har ingen chans att hota moderniseringen. Jag ser det som tillfällig hysteri. … Vi har ju en lokal muslim här… . Han är väldigt trevlig … .” Så vilka är de extrema muslimerna? ”Jag vet ju inte mer än du. Jag har förstått att de finns i Örebro och Uppsala och även i Karlstad. På platser där du har en talrik population muslimer så får du ett gäng som är extrema och de har säkert kontakter med andra. Tyvärr går man dem till mötes. Det är en olycklig liberal hållning. … Vi gör inget åt att ni skriker ”Allahu Akbar” men om någon skriker ”svartskalle” ska vi se till att de blir anmälda.”

Hade Åsa-Nisse varit xenofob hade han väl uttryckt sig som Vilks. Jag känner igen logiken från samtal jag haft med högerextrema svenska tonåringar: ”Fast Muhammed som har pizzerian här i byn, han är schysst. Honom känner jag ju.”
Som motgift läser jag ett specialnummer av franska tidningen Le Monde från 2003 som behandlar ”religionerna” (de nämns i plural). Två år efter 2001 beskrivs islam som en självklar del av europeisk kultur. Elfte september-attacken nämns knappt. I stället finns en lista på 50 böcker för den som vill fördjupa sin kunskap om islam. Något för Vilks? Hade han kunnat något om islam överhuvudtaget hade han vetat att Allahu Akbar – Gud är större – inte är ett rasistiskt glåpord.

Yttrandefrihet i all ära, men Vilks kanske ändå borde sluta yttra sig – bara ett litet tag  – och börja lyssna och lära. Annars riskerar han att förvandlas från yttrandefrihetsmartyr till driftkucku. Han tycker det ser mörkt ut för yttrande-friheten: ”Jag kan ju inte ställa ut”. Men hur mycket Vilks får ställa ut kanske inte är ett absolut mått på graden av yttrandefrihet i vårt land?