En administratör är en ambassadör för kyrkan

Jonas Eek, opinionschef

Får en församling förutsätta att de anställda är medlemmar i kyrkan? Norrköpings pastorat är anmält till DO och en av de juridiska frågorna är om en administratör kan anses ”företräda verksamheten”. Det torde vara uppenbart för de allra flesta att så är fallet.

Alla är välkomna till kyrkan. Men alla behöver inte vara förtroendevalda i kyrkan, som exemplet med Fredrik Federley nyligen tydliggjorde. På samma sätt behöver inte alla vara anställda i kyrkan, vilket Norrköpingfallet nu aktualiserar.

Bakgrunden är en jobbannons där Norrköpings pastorat utlyser en administrativ tjänst. I annonsen förutsätts att den sökande är medlem i Svenska kyrkan och delar kyrkans värderingar. En sökande, som enligt uppgift varken tror på Gud eller är medlem i kyrkan, har upplevt sig diskriminerad och anmält annonsen till Diskrimineringsombudsmannen. Myndigheten har nu inlett ett tillsynsärende.

I sitt klagomål till DO skriver anmälaren: ”Ska jag bli straffad […] trots att jag kanske är den bästa administratör de skulle kunna få på den platsen? Att man är chanslös redan från början. Det känns uteslutande och kränkande att inte få tillgång till den tjänsten” (KT 14/4).

Den kan för många tyckas märkligt att någon som aktivt valt att stå utanför kyrkans gemenskap ändå önskar arbeta inom organisationen.

Den avgörande frågan är dock vad arbetsrätten säger? Den frågan är central inte bara i det här enskilda fallet. I en samtid som vår egen – där många människor tenderar att uppleva sig som kränkta – är det troligen inte sista gången ett sådant här ärende aktualiseras.

I Sverige har arbetsgivare en långtgående rätt att anställa vem man vill. Däremot finns en diskrimineringslagstiftning som i ett antal kriterier säkerställer att människor inte blir särbehandlade avseende kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Det finns dock till denna lagstiftning undantag i förekommande fall. Vid en anställning kan särbehandling med koppling till någon av diskrimineringsgrunderna vara motiverad om denna koppling, på grund av arbetets natur eller det sammanhang där arbetet utförs, utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav (se vidare diskrimineringslagens andra kapitel).

Förarbetena till lagen exemplifierar ett antal specialfall som kan vara aktuella för denna undantagsregel, och nämner explicit religiösa organisationer.

Dessa ”bör kunna kräva att den som ska arbeta i funktioner som […] ska företräda verksamheten gentemot allmänheten eller medlemmar bekänner sig till den tro eller religion som utövas. Trossamfund ska inte behöva ställas inför dilemmat att för sådana uppgifter behöva anställa någon som bekänner sig till en annan tro eller inte alls är troende” (ur Proposition 2007/08:95, sidan 160 och framåt).

En viktig fråga kokar alltså ner till huruvida en administratör inom Svenska kyrkan kan anses ”företräda verksamheten”. Det torde vara uppenbart för de allra flesta att så är fallet.

• Också en administratör är en representant för kyrkans tro och liv.

• Även en kontorstjänsteman är en del av det arbetslag som utgör en helhet för att vara välfungerande och trovärdigt.

• Inte minst en kanslianställd är en ambassadör för kyrkan, som ofta kommer i kontakt med medlemmar och allmänhet, särskilt vad gäller bokningar av kyrkliga handlingar och lokaler men även annars.

Det borde alltså vara fullt rimligt att som kyrka kunna ställa krav på medlemskap och ett delande av tro och värderingar när man anställer nya medarbetare.

För även om alla självklart är välkomna till kyrkan behöver inte alla jobba inom densamma.

Jonas Eek

”Kan en administratör inom Svenska kyrkan anses ’företräda verksamheten’? Det torde vara uppenbart för de allra flesta att så är fallet.