Fattigdom är ett växande problem i Sverige i dag

Kyrkans Tidning har berört frågan om ­fattigdom i Sverige på olika sätt under de senaste veckorna. I förra numret uppmanar exempelvis doktoranden och diakonen Elinn Leo Sandberg Svenska kyrkan, såväl nationellt som församlingar, att ta ett brett grepp om frågan. Det finns goda skäl att fortsätta försöka fördjupa den frågan.

Sverige är ett av världens rikaste länder och det kan tyckas märkligt att ens tala om fattigdom här. Den svaga svenska kronan just nu gör att exporten går bra och arbetsmarknaden är stark, med rekordhög sysselsättning bland utrikes födda. Antalet människor med försörjningsstöd minskar dessutom.

Men den bilden är inte hela sanningen. ­Sveriges stadsmissioner och forskare från Marie Cederschiöld högskola i ­Stockholm konstaterar i årets upplaga av Fattigdomsrapporten att antalet som får avslag på sina ansökningar om försörjningsstöd samtidigt ökar. Det finns dessutom en grupp som lätt går under radarn i form av ­papperslösa och utsatta EU-medborgare. Stadsmissionerna vittnar om ett fördubblat antal besökare som kommer för att få mat eller matstöd och Kyrkans Tidning har också kunnat berätta att en hög andel av Svenska kyrkans församlingar bedriver ett liknande arbete.

Här kan vi därför tala om relativ fattigdom, det vill säga när en grupp människor har väsentligt lägre inkomster än befolkningen i stort. Enligt de senaste uppgifterna från SCB handlar det om så mycket som 14,2 procent av alla invånare, vilket är en rekordhög nivå historiskt sett.

Enligt en färsk studie från Linköpings universitet har dessutom inkomstskillnaderna i Sverige i snitt trefaldigats under de senaste decennierna, vilket är snabbare än i något annat OECD-land. Sverige har därmed en ökning av inkomstsegregationen som nästan ligger i nivå med USA:s, vilket borde vara en varningsklocka.

Forskaren Jonathan Mijs säger till forskning.se att det är en sak att ha ett samhälle där vissa är mer välbärgade än andra, men något helt annat när rika och fattiga lever helt separata liv. Han menar att det undergräver solidaritet och empati och bidrar till ökad polarisering.

Enligt tidigare forskning blir det dessutom allt viktigare var man bor. Barn i ­fattigare områden som aldrig möter mer högutbildade personer brukar ha lägre utbildning senare i livet, konstaterar forskaren Selcan Mutgan. Därmed befäster det förmodligen deras socioekonomiska ­situation.

Det är onekligen så att det ligger ett allvarligt budskap i detta. Det är i första hand svårt för de som lever i ekonomisk utsatthet och inte minst för barn. Men ett större utanförskap ökar sannolikt också risken för konflikter av olika slag, vilket får effekter för samhället i stort. Den relativa fattigdomen kan alltså påverka oss alla, ­direkt eller indirekt.

Ur Svenska kyrkans perspektiv är alternativen två. Antingen fortsätter kyrkan att genom sina diakoner försöka vara med och lappa sprickorna i systemet tillsammans med andra organisationer ur civilsamhället eller också är det dags att dessutom bli mer profetisk.

Sveriges stadsmissioner har sex förslag på hur den ekonomiska utsattheten skulle kunna hävas. De handlar bland annat om att uppmana regeringen att tillsätta en utredning om den växande fattigdomen, att höja grundavdraget så att fler med låga inkomster kan leva på sin lön och att rikta statsbidrag för frukost och lunch på lov för barn i sådan utsatthet.

Det är kloka, konkreta och sakliga förslag, som även Svenska kyrkan med sin relativa tyngd borde kunna ställa sig bakom för att få till en förändring.

Jonas Lindberg,
biträdande kyrkoherde i Uppsala pastorat