"Next year in church" får bli kyrkans paroll och bön

Jonas Eek, opinionschef
Uppsala i coronatider. Ingen är undantagen från uppmaningen att hålla avstånd.

Det nya kyrkoåret inleds med coronarestriktioner som hårt drabbar kyrkans gudstjänst. Biskoparnas gemensamma råd är bra. Men kanske kan kyrkan vinna krisinsikt och kreativitet om man talar klarspråk. Och låter sin inspireras av en judisk bön.

”Läget riskerar att bli nattsvart”, sa statsministern (16/11). Sedan presenterade han regeringens och Folkhälsomyndighetens nya coronarestriktioner: Maximalt åtta personer får samlas vid offentliga sammankomster. Det nya kyrkoåret kommer att inledas med ett stenhårt slag rakt mot det som är kyrkans kärna: gemenskapen i gudstjänsten.

Det finns en finess i kristen tro, att gemenskapen människor emellan också berättar om samhörigheten mellan människa och Gud. Det är ingen tillfällighet att det är en måltid som är i centrum. När vi äter kommer vi varandra nära och kyrkans erfarenhet är att Gud själv kommer nära i nattvarden.

Den teologiska traditionen rymmer begrepp som stryker under detta. Det är inget fel med digital samvaro eller strömmade gudstjänster, men det viktigaste i kyrkans tro och liv är alltjämt analoga möten mellan människor och mellan människa och Gud; ansikte mot ansikte (hebreiskans panim el panim), i kropp och blod (latinets inkarnation), här och nu (grekiskans kairos). Kyrkans sakramentala natur blir ännu tydligare i en digital och pandemisk samtid.

I samband med de nya restriktionerna var biskopsmötet föredömligt snabba med att presentera råd och anvisningar (16/11). Det var också av godo att man denna gång ställde sig bakom gemensamma rekommendationer. I det här fallet är det en styrka att samma gäller överallt. Kanske kunde man vunnit än mer, av krisinsikt och lokal kreativitet, om man explicit slagit fast: den här gången ställer vi in och tänker samtidigt nytt.

Vad nytt kan då tänkas utifrån biskoparnas råd?

1. Värna den diakonala omsorgen

Den själavårdsproblematik som pandemin fortsatt ger upphov till får inte underskattas. Därför är det värdefullt att diakonala råd kommer först. Men dessa behöver fyllas med kreativ konkretion. Hur värnas den diakonala omsorgen den här julen? Inför höststarten (20/8) föreslog denna ledarsida några tips som fortsatt äger sin giltighet. Kanske är de än mer angelägna nu än då:

Bli kolportörer. Många församlingsbor har massor av tid. Köp in uppbyggliga böcker och distribuera dem i församlingen. Vill man kan man ha en digital bokcirkel kopplad till boken, men det behövs inte. Det viktiga är att inte bara köra hem livsmedel till behövande, utan också andra former av förnödenheter. Lägg ner tid på detta och försök nischa det så att det blir olika böcker för olika människor. En bok om kristen tro borde bli årets julklapp!

Testa medarbetarna. Pandemin utmanar kyrkans gemenskap. Därmed ställer den period vi genomgår krav på samtal, själavård och sjukkommunion. Samtidigt är detta förenat med risker för smittspridning. Ett konkret förslag är att systematiskt testa och kartlägga vilka av församlingarnas medarbetare som har antikroppar mot covid-19. De som har antikroppar kan bilda hempatruller som kan arbeta under säkra former. Börja testa nu – det tar mellan två och fem arbetsdagar att få besked – så att ni vet vad som gäller när storhelgerna närmar sig.

2. Fira gudstjänst på de sätt som är möjliga

Till skillnad från i våras är restriktionerna den här gången på en sådan nivå att kyrkan behöver tänka nytt vad gäller gudstjänsterna. Många, däribland denna ledarsida (8/4), var kritiska när somliga stift ställde in gudstjänsterna under påskhelgen. Då var anvisningarna femtio personer. När de nu är nere på åtta personer bör gudstjänsterna ställas in. Visserligen säger Jesus att ”där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (Matteusevangeliet 18:20). Det tror jag också, men det blir lätt parodiskt om man, när man räknat bort präst, musiker, vaktmästare och kyrkvärd, kan välkomna fyra personer till gudstjänsten. Även om man dubblar eller tripplar antalet gudstjänster blir det ohållbart.

Bättre då att tänka nytt och lägga resurserna på annat. Fortsätt gärna med strömmade gudstjänster och erbjud dessutom hembesök och husandakter. Men framför allt, håll kyrkorummen öppna och ring i kyrkklockorna, som biskoparnas också råder.

3. Håll kyrkorna öppna, gärna med präst/diakon på plats

Denna anvisning kan inte nog understrykas. Tänk kreativt kring rummet och den personella närvaron under adventstiden och jul- och nyårshelgerna. Erbjud samtal och stillhet, lussekatt och ljuständning, kaffe och krubba, musik och mystik. Låt fantasin flöda. Se till att ha ordentliga öppettider och att alla får ett ljus med sig när de går att tända där hemma. Och marknadsför det hela så att människor får reda på vad som görs. Då duger inte bara Facebook och hemsida, utan annonsera, affischera och dela ut flygblad i brevlådor, vid köpcentra och pendelstationer. Många i kyrkans kärntrupper är analoga.

4. Låt kyrkklockor ringa vid gudstjänsttid som en maning till bön

Använd kyrkans klockor som en maning till bön och en påminnelse om närvaro och gemenskap. Detta är en kristid så varför inte ringa oftare än bara vid gudstjänsttid? Kanske kan kyrkans klockor markera morgon, middag och afton som en inbjudan att dela kyrkans tideböner.

5. Ge fortsatt möjlighet till dop, vigsel och begravning – och håll kontakt med de som av olika skäl vill skjuta upp.

Somligt måste få gå sin gilla gång, däribland en del kyrkliga handlingar. Men rådet om att hålla kontakt med alla dem som nu och under året har behövt skjuta fram sina högtider är välfunnet och viktig att poängtera.

Avslutningsvis behöver vi som kyrka ständigt påminna varandra och världen om att det trots allt inte är nattsvart. Advent och jul är högtider kring det ljus som lyser i mörkret och som mörkret inte kan övervinna. Även om det är mörkt just nu.

I detta kan vi inspireras av våra judiska syskon. Som folk har de en vana att leva förskingrade, i diasporan. Därför har de som sed att i samband med påsken yttra orden: Next year in Jerusalem. Det är en önskan och en längtan efter återseendets glädje. En strävan mot att nästa år kunna fira på plats.

I år får det lov att bli kyrkans paroll och bön: Next year in church.

Jonas Eek 

”Advent och jul är högtider kring det ljus som lyser i mörkret och som mörkret inte kan övervinna. Även om det är mörkt just nu.