Slarv som kostar liv

Det är inte första gången oskyldiga drabbas. I augusti dödades 90 kvinnor och barn i staden Herat vid ett annat amerikanskt flyganfall. Sällan blir det mer än en kort artikel i svenska tidningar.

Varje gång höjs ett varnande finger. Attackerna är förödande för stödet till de internationella styrkorna och den afghanska regeringen. Vilket naturligtvis är sant. Men oron ger närmast intryck av att alltsammans är en fråga om image. För många döda kvinnor och barn ger dålig pr. Vilket i slutänden gynnar talibanerna.
Men den verkliga förödelsen handlar om dem som drabbas. De som dör och skadas för att de som utför attackerna har för bråttom. Slarvar på ren svenska. Tillåter sig att ta risker som folket på marken får betala för med sina liv.
Bilden förstärks av den rapport som människorättsorganisationen Human Rights Watch släppte i måndags. Nästan alla civila offer har krävts i samband med snabba oplanerade motangrepp.

Varken i Europa eller USA skulle folk acceptera hundratals döda varje år i jakten på terrorister. Om någon av misstag bombade ett femtiotal bröllopsgäster, som skedde i Afghanistan i juli, skulle det bli ett ramaskri.
Ska Nato och USA främja freden i Afghanistan måste de visa att de respekterar civila afghaner som om de vore deras egna medborgare. Annars saknar de all trovärdighet.
Dessvärre går utvecklingen i fel riktning. Under 2007 dödades tre gånger så många civila som året innan i luftangrepp. Att talibanerna har än fler liv på sitt samvete gör inte saken bättre.
Det är lika oacceptabelt i båda fallen.

Dag Tuvelius