Trappa upp medmänskligheten

Så länge det finns fattigdom i världen är det bra att den syns. Och så länge vi inte är känslokalla inför orättfärdigheten kommer vi att känna oss obekväma.

Det är djupt upprörande att någon i lördags satte eld på husvagnar tillhörande fattiga EU-migranter. En studie från norska Fafo om utsatta rumänska migranter visar att de som tigger är mycket fattiga, och det är ingen annan som skor sig på vad de samlar in. Trots det såg vi nyligen en provokativ kampanj som påstår motsatsen.

Men det de som står bakom kampanjen inte räknar med, är att sådan publicitet på sikt medför att folket vaknar. Vi kommer att bli fler och fler som mer och mer engagerar oss för medmänsklighet och solidaritet, mot rasism och främlingsfientlighet.

”Mot rasism måste motstånd resas. Men det ska aldrig ske på rasisternas villkor.” skrev Peter Wolodarski i DN i söndags. Han fortsätter: ”Det finns en stor, tyst majoritet svenskar som längtar efter en politisk debatt som premierar saklighet och nyanser framför det gälla och chockerande.” Inte bara det tror jag, det finns en stor majoritet som vill bidra till det goda för alla.

Nu behöver medmänskligheten trappas upp. Vi behöver göra något. Till skillnad från den massmediala uppmärksamhet som en provokativ affischering kan ge, ger det goda som görs och behöver göras sällan samma mediala genomslag eller egna upplevelsekickar. Men till skillnad från de snabba klickens retorik kan långsiktigt arbete mot fattigdom och politiska förändringar betyda verklig skillnad i människors liv.

Ett förbud mot tiggeri löser ingenting, det som betyder något är insatser mot fattigdom. Politiker och makthavare kan driva på mer för ökad social rättvisa i hela EU. Fri rörlighet måste gå hand i hand med förbättrade sociala skyddsnät.

Hjälporganisationer kan bygga upp verksamheter för människor i nöd. I Göteborg har Räddningsmissionen öppen förskola för barn till utsatta EU-medborgare, med ett särskilt romskt fokus. Man arbetar också med att ge barnfamiljer tillfälliga boenden i husvagnar utanför flera kyrkor. I maj berättade Kyrkans Tidning om ett franciskanskt projekt i Rumänien där man satsar på utbildning, och som stöds av Svenska kyrkans internationella arbete.

Församlingar kan arbeta med att öka kunskapen för alla oss som är obekväma eller oroade, genom, till exempel, församlingskvällar. Man kan skapa sammanhang där vi kan lära känna varandra och kanske hjälpa varandra. Det görs redan i många församlingar. Som individer kan vi engagera oss politiskt eller socialt, vi kan ge pengar till en hjälporganisation. Eller vi kan lägga pengar i en pappmugg, i en intervju i tidningen Faktum i juli berättar Isaura, en 25-årig tvåbarnsmamma, att tiggeriet är en lösning för henne.

Fattigdomen är problemet. Vill vi vara en del av lösningen?