Ledare

Värna om skapelsen för Guds skull

Å ANDRA SIDAN Å andra sidan är lyckans koppling till konsumtion ytterst relativ. ”Limpornas avtagande marginalnytta” är ett välkänt nationalekonomiskt faktum. Det innebär att för den som är riktigt hungrig och får en limpa, är höjningen av livskvalitet påtaglig.

Detta är en ledare i Kyrkans tidning. Ledarsidan är oberoende och partipolitiskt obunden.

Nyttoeffekten ligger i skillnaden mellan att vara hungrig och att inte längre behöva vara det. Men är man inte bara mätt, utan övermätt, innebär ytterligare en limpa – eller till och med en bakelse – inget ökat välbefinnande. I värsta fall leder den snarare till både leda och kräkreflexer. Den här insikten är inget som riktigt verkar ha slagit igenom i våra konsumtionsmönster.

Men vi tar gärna till miljöargumentet när vi har synpunkter på andra som gärna vill höja sin konsumtion från en mycket lägre nivå än vår egen.
Det finns starka skäl att som kristen fundera över den egna livsstilen. Argumenten för det kanske ändå skiljer sig något från den gängse miljödebatten. Den är nämligen oftast rent instrumentell och antropocentrisk, det vill säga utgår från vad som är bra eller dåligt för människan.

Om vi fortsätter att släppa ut växthusgaser och förgifta luft, jord och vatten leder det till en rad negativa konsekvenser, nämligen för oss själva. Jordbruket blir lidande, fisket försämras, översvämningar och stormar kostar enorma summor, vi får svårt att andas. Alltså bör vi hålla igen på miljöförstöringen, men naturligtvis så billigt som möjligt för att åstadkomma så stor nytta som möjligt för våra egna intressen.
Ett skapelseteologiskt synsätt utgår i stället från att Gud finns närvarande i hela sin skapelse; den är något heligt. I konsekvens med att Paulus kallar vår kropp den heliga andens tempel som vi bör värna om, kan Naturen som skapas och upprätthålls genom Guds andning också kallas Guds kropp.
Vi har fått uppdraget att ta hand om den, i stället för att förstöra den allt mer. Då är Skapelsen ett egenvärde och vi behöver inte anlägga ett kostnads- eller nyttoperspektiv på det vi gör eller försummar att göra.

Att vara människa är att vara en del av just denna skapelse och hur vi lever våra liv är av betydelse både för oss själva, för övriga människor, djur och växter, och ytterst för Den som har gett oss förtroendet att vara till. Då blir miljöfrågan mindre en fråga om teknik och ekonomi och mer en fråga om livsmening och sammanhang, det som också påskens mysterium handlar om.

,