Varning för kyrkan som välfärdsaktör

Anledningen är ett inslag i Dagens Eko där det meddelats att kyrkan ger sig in i välfärdssektorn. Greider menar att om Svenska kyrkan på nittiotalet pratade mycket om ideella insatser, så pratar samma kyrka i dag om att direkt driva verksamheter istället för offentlig sektor. Och han tycker inte om vad han ser och hör. Det gör inte heller präster och andra aktiva inom kyrkan som han möter. De ser också med stor oro på utvecklingen och frågar sig:
Är det möjligen så att kyrkan genom sin iver att bedriva välfärd ger kommuner och landsting ett alibi att med gott samvete dra sig tillbaka från sina åtaganden?

Greider påstår också att när religiösa aktörer tar sig in på välfärdsområdet, inträffar en ny nivå av segregation. Han skriver: ”Ska vi ha äldreboende med olika religiös inriktning? Det tror jag knappast att Svenska kyrkan menar idag, men låt tiden gå och vi kan vara rätt så säkra på att förr eller senare dyker sådana tendenser upp. … Hur välkomna kommer muslimer, buddister eller ateister att känna sig när de ska framleva sina dagar på ett äldreboende som drivs av kyrkan?”
Kan vara värt att påminna att det inte var längesedan människor i vårt land stod med mössan i hand och bockade för allmosan. Är vi på väg dit igen? Och vill Svenska kyrkan, teologiskt oreflekterat, vara med och bana väg för detta? /KT