Bortom bruset bor en tystnad som är lika för alla

Så sitter jag här igen i väntrummet, och halvläser en broschyr om väntesorg och aldrighet och sista tiden i livet. Jag vet ju vad som kommer, har varit här förut. Det kommer att finnas en gräns. Och efter gränsen ett ingenmansland. Och på andra sidan detta döda och hotfulla ingenmansland en ny morgon, en ny dag, som när landskapet plötsligt öppnar sig i en glänta eller en utsikt och det finns ett litet uns av framtid. Tills det inte längre finns någon framtid och jag får vila i mörkret.