Gud är aldrig borta, bara mer eller mindre gömd

Det är en klar och vacker höstdag i Göteborg. Klockan är strax efter 9 på torsdagen när jag ställer mig i den långa och ringlande kön in till Bokmässan. Solen har redan börjat värma och ingen verkar ännu stressad eller otålig. Ännu är allting nytt, spännande och öppet. Jag går in på mässan med en fråga ringande i huvudet. Är Gud tillbaka? Denna Guds återkomst som det talats så länge om, kan den skönjas på mässgolvet, i samtalen och seminarierna? 

Jag inleder dagen med ett samtal på ”Se människan” med David Wiberg om hans barnbok Världens snällaste gäng där några individer plötsligt dyker upp en dag på en skola och gör snälla saker. Eller kanske snarare låter bli att göra onda saker. De gör inte lustiga ljud när skolmatstanten böjer sig ner för att plocka upp smöret, de skyndar inte ut ur klassrummet och lämnar Tom ensam kvar i kapprummet. De susar igenom en dag och sedan försvinner de.

Jag noterar att det påminner lite om Jesus, som också sveper in en kort stund i människors liv, uppmanar oss till att ta hand om varandra, och sedan lämnar världen med denna uppmaning ringande öronen. Det är glest i bänkarna. Klockan är ännu tidigt på torsdag.

Efteråt går jag ner på mässgolvet där ett samtal mellan författarna Joel Halldorf, Johan Heltne och Tomas Sjödin under rubriken ”Gestaltningen av andliga upplevelser” pågår. Jag får ställa mig långt bak för alla sittplatser är upptagna. Ett lågmält samtal som mynnar ut i att den religiösa blicken på världen handlar om närvaro. Om en stilla uppmärksamhet som fördjupar världen. 

De många åhörarna får mig att tänka att Gud kanske är tillbaka? Hade det här samtalet lockat så många för bara några år sedan? Kanske. Men det gjordes inte då. Det säger något. 

Jag skyndar mig sedan att inhandla mässans första bok. Det är teologen Peter Karlsson som har skrivit en essäbok med titeln: Varken jude eller grek – det gudomligas återkomst i svensk litteratur. Jag skyndar mig, inte för att jag tror att den kommer ta slut direkt, men man vet ju aldrig. Om Gud nu har gjort sin omskrivna återkomst, i litteraturen, kulturen och i samhället, så kan ju allt hända. 

Peter Karlsson är tveksamt inställd till uttalandet att Gud är tillbaka. Det handlar om vilken Gud vi pratar om menar han. Det religiösa samtalet har visserligen förändrats under 2000-talet. Där de tidigare åren präglades av terror, våldsdåd och civilisationernas kamp är den andlighet som lyfts fram nuförtiden ofta mild, med norrländsk dialekt, som inte rör upp någon. Det som predikas är en Gud som alla kan komma överens om. Jag kan inte avgöra om det är bra eller dåligt. 

Ska jag vara ärlig så hittar jag faktiskt inte Gud någonstans. Men det hade varit väldigt konstigt om jag gjorde det, för Gud har inte en monter på mässan, signerar inga böcker och sitter inte på en scen och pratar om sin relation med sin frånvarande far. 

Men jag hittar något annat. Jag hittar den Gud som Peter Karlsson beskriver som ”tillvarons yttersta men outgrundliga fundament”. Jag hittar Gud i litteraturen, samtalen, i mötena mellan människor som ställer sig de frågor vi människor alltid ställt oss. Hur ska vi leva med varandra? Vad är vår uppgift? Varför händer hemska saker? Vad är meningen med alltihop? 

I de frågorna är Gud alltid närvarande, som huvudkaraktär eller som ett bakgrundsbrus. Gud är aldrig borta, bara mer eller mindre gömd.

Ludvig Lindelöf