”Inte aktuellt med vitbok om häxprocesser”

Ärkebiskop Antje Jackelén avvisar tanken på en vitbok om häxprocesser och kyrkans roll i dem. Foto: Johannes Frandsen

Röster höjs för att kyrkan genom en vitbok ska redogöra för sin roll under 1600-talets häxprocesser. Det är inte aktuellt, meddelar ärkebiskop Antje Jackélen.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Ärkebiskop Antje Jackelén avvisar tanken på en vitbok om häxprocesser och kyrkans roll i dem. Foto: Johannes Frandsen

I Härnösand har kommunen nyligen fattat beslut om att resa ett minnesmärke för att hedra de runt 280 kvinnor som avrättades i Sverige under häxprocesserna. Inom Svenska kyrkan finns röster som vill att kyrkan genom en vitbok ska göra upp med sin mörka historia och aktiva roll under 1600-talet. En av dem är prästen och lutherforskare Kerstin Wimmer.

– Det här lever fortfarande i människors minne, säger hon och lyfter som exempel att det händer att dagens konfirmander ställer frågor om varför kyrkan var med under häxprocesserna.

Svenska kyrkan skrev år 2016 en vitbok och redogjorde för de kränkningar som kyrkan genom historien har utsatt samerna för. Kerstin Wimmer vill se ett liknande forskningsprojekt kring häxprocesserna där kvinnorna som avrättades lyfts fram och nämns vid namn.

I en skriftlig kommentar till Kyrkans Tidning säger ärkebiskop Antje Jackelén: ”Vi har en gemensam skyldighet att minnas historien, och särskilt att synliggöra kvinnors historia, och att lära av den. Häxjakter kan uppstå igen, om än i annan skepnad än på 1600-talet. Patriarkala mönster, maktmekanismer och drev kan få katastrofala konsekvenser.”

Men en vitbok är inte aktuellt. Enligt Antje Jackelén skiljer sig situationen kring häxprocesserna från situationen med samerna genom att det redan finns forskning och att namnen på offren är kända. Det finns inte en tydlig grupp att försonas med och en ursäkt har redan uttalats år 2005.

”Det kan ändå behövas fortsatt arbete, särskilt lokalt i Härnösands stift”, säger Antje Jackelén.