I Härnösand har kommunen nyligen fattat beslut om att resa ett minnesmärke för att hedra de runt 280 kvinnor som avrättades i Sverige under häxprocesserna. Inom Svenska kyrkan finns röster som vill att kyrkan genom en vitbok ska göra upp med sin mörka historia och aktiva roll under 1600-talet. En av dem är prästen och lutherforskare Kerstin Wimmer.
– Det här lever fortfarande i människors minne, säger hon och lyfter som exempel att det händer att dagens konfirmander ställer frågor om varför kyrkan var med under häxprocesserna.
Svenska kyrkan skrev år 2016 en vitbok och redogjorde för de kränkningar som kyrkan genom historien har utsatt samerna för. Kerstin Wimmer vill se ett liknande forskningsprojekt kring häxprocesserna där kvinnorna som avrättades lyfts fram och nämns vid namn.
I en skriftlig kommentar till Kyrkans Tidning säger ärkebiskop Antje Jackelén: ”Vi har en gemensam skyldighet att minnas historien, och särskilt att synliggöra kvinnors historia, och att lära av den. Häxjakter kan uppstå igen, om än i annan skepnad än på 1600-talet. Patriarkala mönster, maktmekanismer och drev kan få katastrofala konsekvenser.”
Men en vitbok är inte aktuellt. Enligt Antje Jackelén skiljer sig situationen kring häxprocesserna från situationen med samerna genom att det redan finns forskning och att namnen på offren är kända. Det finns inte en tydlig grupp att försonas med och en ursäkt har redan uttalats år 2005.
”Det kan ändå behövas fortsatt arbete, särskilt lokalt i Härnösands stift”, säger Antje Jackelén.