Stor musik för liten församling

Det är lördag förmiddag på Österlen. En ivrig vårsol tinar upp det slumrande sommarparadiset som just håller på att vakna ur sin vinterdvala.

Även kroppen och rösten ska väckas försiktigt. I Simrishamn församlingshem börjar dagens körrepetition prick klockan tio. Det är bara en vecka kvar till uruppförandet på palmsöndagen av Dag Lundins tonsättning av oratoriet Stabat mater, med svensk översättning av Ulf Swedjemark. Här finns ingen plats för sjusovare när körledaren Villemo Carlson ställer sig vid miniflygeln och börjar uppvärmningen.

– Så sträcker vi oss mot taket och andas in. Knäpp händerna bakom ryggen och sänk axlarna.

Käkarna masseras varsamt och rösterna ska börja stretchas med ordramsor där vokalerna tänjs ut till full längd. Anna baaakar ananaskaaaaka. En kaaaja kan bara kraaaxa.

Kören består av erfarna sångare ur församlingens olika körer, några från hennes tidigare kyrkokör i Hörby och resten genom en annons i lokaltidningen.

Sedan september har man övat en gång i månaden och sedan januari två gånger i månaden. Däremellan har de fått öva hemma med hjälp av en cd med musik och den egna stämman.

– Det gör att man får in stämman i huvudet och får ett muskelminne av sin stämma, berättar Helen Törnblom som sjunger i flera körer, bland annat i en av Villemo Carlsons körer.

Hon är förtjust i musiken men inte odelat positiv till den svenska översättningen.

– Eftersom texten är översatt från det gamla latinet blir den lite konstig och jag förstår inte varför Maria talar om sig själv i tredje person. Å andra sidan gör ett gammalt språk det lättare att texta. Jag ska fråga Dag Lundin när vi träffar honom på generalrepetitionen, avslöjar Helen Törnblom.

För nu börjar det dra ihop sig. I dag möter kören solisten Laine Quist från Malmö opera för första gången och ger en spontan applåd. Stämningen är koncentrerad och nästan högtidlig. Simrishamn har flera körer och orkesterföreningar men ett uruppförande av det här slaget är ändå unikt.

– Det här är väl inte bara en stor händelse för Simrishamn utan för hela Skåne. Jag hoppas också att det blir ett sug efter att fler körer ska sjunga verket. Simrishamns församling äger rättigheterna och det ger församlingen en viss status, berättar Sara Sandmark från Hörby.

Hon är visserligen projektkörens yngsta medlem, men långt ifrån orutinerad.

– Jag har sjungit Pergolesis version av Stabat Mater tidigare men att få sjunga något helt nytt är en utmaning. Att även få göra det på svenska och verkligen förstå vad man sjunger ger ytterligare ett djup.

Det är lätt att få en romantiserad bild av en kyrkokör på landsbygden som förlöser de vilsna. Men de flesta körsångare känner nog igen sig lite i filmen Så som i himmelen, menar David Ström från S:t Olofs kyrkokör.

– Det är lite magiskt att sjunga i kör och ett bra sätt att lära känna nya människor på.

Som rutinerad körsångare är han nyfiken på att få prova nya saker, så när han flyttade till Simrishamn för fem år sedan var det självklart att leta upp en ny kör. Sedan dess har han varit med i flera projektkörer.

– Som herre blir man lite handplockad men detta är en händelse. Och ju mer det drar ihop sig, desto mer spännande blir det.

Tonsättaren Dag Lundin hade länge varit intresserad av att skriva ny musik till det klassiska verket Stabat Mater, eftersom det inte är en hel mässa utan ett mer lätthanterligt format.

– Jag var nyfiken på att hitta den ultimata texten och fann den hos en ung Ulf Swedjemark som lyckats översätta den från latin till rimmad dikt.

Erbjudandet om uruppförandet gick till Villemo Carlsson eftersom de hade samarbetat tidigare.

– Simrishamn är en landsortsförsamling med hyfsat bra förmågor så jag har anpassat mig efter sammanhanget och vilka resurser som finns, berättar Dag Lundin.

Som förberedelse parallelläste han passionsberättelsen i Bibeln och såg ett antal bilder och scener framför sig. Han använder ett tonalt tonspråk med inslag av svensk folkton, kinesiska klanger och lite jazztoner. Kanske inte helt enkelt för en amatör men långt ifrån en del nutida konstmusik som Dag Lundin kritiserat i några debattartiklar i Svenska Dagbladet.

– Allt jag skriver ska kunna sjungas och spelas direkt från notbladet och publiken ska kunna uppfatta och följa melodin. Varför måste den seriösa musiken vara så avancerad och svårlyssnad? Visst har man andra krav på sig när man ska tolka ordet men klangen i kyrkorummet ger också inspiration som man måste utnyttja.

Den latinska ursprungstexten till Stabat Mater är omkring 800 år gammal och har tonsatts av kompositörer som Pergolesi, Vivaldi, Palestrina, Dvořák och Poulenc. Dag Lundins nyskrivna version är suggestiv och smärtsam, den är melodisk men har en aning dissonans i stämmorna för att återspegla Marias smärta. Stabat Mater är en plågsam text om en moder som såg en son och inte världens frälsare:

Modern stod så djupt bedrövad bredvid korset/tårbedövad medan sonen hängde där.

– Att få göra verket på svenska gör att det blir så kraftfullt och nära. Marias smärta blir väldigt tydlig för mig. Många av oss som framför verket är själva mammor och kan känna igen Marias smärta. Personligen tycker jag att det är mer intressant att jobba med de tunga och svåra sidorna i livet. Mycket nyskriven kyrkomusik är annars så glättig, menar Villemo Carlson.

– Kyrkan måste inte slå knut på sig själv för att komma med nya idéer hela tiden. Här finns en skatt av texter som går 1 000 år tillbaka i tiden. Jag är 38 år och har en bakgrund inom dansband, jazz och musikal, så jag välkomnar verkligen all musik, men vi behöver värna om vår egen tradition och våga lita på att de människor som besöker oss inte gör det för att de söker underhållning utan för att de söker djupet och mysteriet i tillvaron.

Personligen tycker hon att förlagen ger ut lite väl mycket bruksmusik, kyrkomusik av mer populistisk karaktär bestående av enstaka sånger som kanske används en eller två gånger och som sedan glöms bort.

– Nya större verk skrivna av etablerade tonsättare är oftast svåröverkomliga för en församling utanför de större städerna med begränsade resurser. Dag Lundins Stabat Mater är därför ett perfekt exempel på sådant som det borde skrivas mer av; ett tonalt kammarmusikaliskt verk med traditionell text, tänkt för en kör och mindre orkester.

Vad tror du att den här typen av musikalisk händelse kan ge för församlingens musikliv?

– Kortsiktigt får vi säkert fler förfrågningar om våra körer. Men jag tror i första hand på långsiktigt ihärdigt gräsrotsarbete för att visa vad kyrkan och vår musik står för.