Två utvalda barn räddar världen i ny science fiction för unga

Jag läste lite slarvigt när jag fick uppdraget att recensera boken Oceanus väktare och trodde att det var ännu en bok av den gamle frälsarkransbiskopen Martin Lönnebo. Jag tänkte då att Oceanus kanske var en hittills okänd kyrkofader och att bokens scener skulle målas i sandöknens färger.

Jag hade fel i allt. Oceanus är en hittills okänd planet med mycket hav, författaren är Mattias Lönnebo (Martins son) och Oceanus väktare är ett rymdäventyr för barn.

Boken utspelar sig i en framtid där människorna har fått överge den jord de själva förstört. Jorden kommer inte att vara beboelig på minst tusen år utan genomgår något slags reparationsprocess. Sålunda är Oceanus väktare också ett inlägg i miljö- och klimatfrågan, dock utan särskilt mörka apokalyptiska stämningar och bilder.

Kanske är det för att sprida mer hopp än rädsla. Huvudpersonen, pojken Florian Kairos, drömmer sig ibland tillbaka till upplevelser på jorden, men det är spännande med rymdskepp också.

Florians pappa är professor Harald Kairos, som via ett mystiskt brev blir inbjuden till planeten Oceanus, två veckors rymdfärd bort. Han tar med sig Florian och här börjar äventyret. Oceanus är väldigt lik en jord i vardande med hav och land som börjar ta form.

Men även på den nya planeten finns hot och skurkar. Lundén Prospektering ägnar sig åt exploaterande gruvbrytning och är en referens till Lundin Oil, det kritiserade oljebolaget som ägnar sig åt rovdrift i bland annat Afrika.

Lönnebo använder ofta namn i berättelsen som för vuxna läsare ger andra associationer, till exempel Gaira Brexit eller Florians efternamn Kairos som ju i en biblisk kontext betyder ”en avgörande tid” eller ”Guds tid”.

Det visar sig nämligen med tiden att Florian och ett annat barn, Zhang, är ”de utvalda” som ska rädda planeten från samma öde som drabbat jorden. Tid för Kairos, alltså. Utan att spoila alltför mycket utvecklas historien sedan till en ganska actionfylld fajt mellan ont och gott, där slutet inte är alltför oväntat.

I en scen öppnar Lönnebo upp för det mångreligiösa och att människor med olika tro har ett gemensamt uppdrag. Zhang har sin Buddha och Florian sin halskedja med ett kors på i skrivbordslådan. ”Har du någonting att tro på?” frågar Zhang och att ha en tro tycks viktigare än vem och vad en tror på.

I en annan scen tror Florian och Zhang att de ska dö och här finns en omedveten eller medveten referens till författarens pappa Martin som berättat att han vid ett tillfälle trodde att han skulle dö i öknen. ”Tänk om vi dör här” säger Florian. ”Någon kommer att rädda oss”, säger Zhang.

I barnens samhörighet, mod och tro på framtiden sig finns Oceanus räddning och i en överförd betydelse också jordens räddning. Berättelsen och budskapet är enkelt och kommer säkert att tilltala den lite yngre målgruppen. Oceanus väktare får tre av fem bin (ni som läser kommer att förstå).

Pontus Bäckström