1 700 år sent: Biskop Mikael Mogrens brev till Nicea

Högt ärade kejsare, patriarker, biskopar; kära samtliga deltagare.

Ni får gärna skratta åt mig, för jag inser att mitt brev kommer lite sent. Det är försenat med 1 700 år, och det beror inte på postgången. Det kan endast skyllas på mig! Samtidigt vet jag att ni också var lite tröga i starten. Ni hade ert möte i Nicea år 325 och först år 381 var Nicenska trosbekännelsen färdig.

Fyra saker vill jag lyfta fram från ert möte, som är särskilt viktiga för mig och många av oss som lever i dag. Det första är att Gud är Skaparen av himmel och jord. Det säger att även jorden har med Gud att göra, och det har judarna alltid vetat. Judendomen hävdar till och med att Gud tycker att skapelsen är god.

Tack vare att ni formulerade er så klokt, borde judar, muslimer och kristna kunna stå eniga i synen på vår gemensamma planet. Vi delar uppfattningen att den är skapad av Gud.

Det andra ni säger, är att Jesus Kristus är född före all tid. Tack vare att Jesus är preexisterande finns han med i skapelsen, som en del av skaparkraften. Det där upptäcker många i mitt land, Sverige, när vi går ut i naturen. Där är vi många som upplever att vi får kraft. Den bekännelse ni skrev säger, att i den kraften finns Jesus.

I världen som den ser ut just nu, kämpar vi med bristen på sammanhållning. Det finns många föreställningar om att enhet kräver likhet. När ni formulerade att Jesus var både sann Gud och sann människa, hjälpte ni oss med att enhet kan rymma olikhet, eftersom det är på samma sätt med Jesus.

Kunde ni inse att de olika sidorna av Jesus Kristus är förenade, måste det vara möjligt att hålla samman både kyrka, samhälle och värld.

En annan sak vi behöver från er, gäller det ni säger om kyrkan. Ni menade att den är helig och allmännelig, på samma gång. Vi lider akut brist på bådadera. Vi behöver både heligheten och riktningen mot det gemensamma, det allmänneliga. Det heliga och det allmänneliga, borde vara de två poler mellan vilka vi rör oss.

Det är mycket polarisering i världen just nu och polerna är extrema. Det ni har formulerat är öppet och inbjudande! När det heliga och det allmänneliga får vara våra poler så omfattar de alla människor och allt levande. När jag lyssnar på er, anar jag att allt levande ryms inom det heliga och det allmänneliga.

Hemma i det stift som jag tjänar, uppmanar jag alla diakoner och präster att de ska studera den nicenska trosbekännelsen, och att de ska göra det tillsammans med andra! Det ser jag som ett fredsprojekt.

Till pingsten ska vi samlas i gudstjänster, gemensamt med alla församlingar som står i kontakt med det ni bestämde. Till sommaren möts vi till ett nytt Nicea-koncilium i Stockholm. Detsamma skedde redan för 100 år sedan, på 1600-årsjubileet, sommaren 1925.

Innan mitt brev tar slut vill jag skriva något om hur vackert det är i Nicea. Utsikten över Izniksjön bort mot höglandet, det är lika storslaget som att närma sig Ludvika och se ut över Väsman där bergen höjer sig i horisonten. Det är en förunderlig värld, buren av den levande Guden, som vi människor har fått att älska, vårda och ge vidare. Tack för att ni gav oss en bekännelse, som ger oss både samhörighet och riktning.

Ni hjälper oss att inse att vi hör ihop som syskon.

Er broder, Mikael

Fakta: Nicenska trosbekännelsen

"Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått,
efter skrifterna, och stigit upp till himmelen
och sitter på Faderns högra sida;
därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den helige Ande, Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras
och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Amen."

Källa: Svenska kyrkan

Fakta: Mötet i Nicea

Den 20 eller 25 maj år 325 öppnades kyrkomötet, konciliet, i Nicea. Under de kommande två månaderna samtalade cirka 300 biskopar. Det var historiens första kyrkomöte, med anspråk på att omfatta hela kristenheten. Förebilden var apostlamötet i Jerusalem där aposteln Paulus hade förhandlat med Jesu lärjungar. Det hölls omkring år 50 och det beskrivs i Apostlagärningarnas femtonde kapitel.

Till Nicea fick varje biskop ta med sig två präster och tre diakoner, vilket har fått forskare att mena att mötet skulle ha haft över 2 000 deltagare. Bakgrunden till mötet var att kejsar Konstantin ville skapa fred i romarriket.

Det fanns motsättningar mellan olika kristna rörelser vilket bidrog till våldsamheter. En konfliktorsak var arianiernas undervisning. Arianerna erkände till exempel inte treenigheten utan menade att Skaparen var överordnad Sonen och den heliga Anden. Deras ståndpunkter krävde teologisk bearbetning.

Mötet hölls i staden Nicea, på östra stranden av Izniksjön, drygt 14 mil utanför Konstantinopel (dagens Istanbul). Numera heter Nicea på turkiska Iznik.

Resultatet av mötet formulerades i den Nicenska bekännelsen, som komprimerades och kompletterades på kyrkomötet i Konstantinopel år 381. Ett av trosbekännelsens syften var att den skulle fungera som ett fredsavtal och dess teologi förenar världens kristna kyrkor sedan dess.

Med anledning av 1700-årsjubileet av Niceamötet, är år 2025 utlyst till Ekumenikens år.