Mycket kvar att göra på temat teologi och kvinnokropp  

Bok: Pursuing Perfection - Faith and the Female Body

• Redaktör: Maja Whitaker

• Förlag: SCM Press, London 2025

Den nyutgivna boken Pursuing Perfection - Faith and the Female Body är en antologi som Maja Whitaker är redaktör för och åtta andra skribenter bidrar till med varsitt kapitel. Den sammanbindande länken är kvinnokroppar. 

Teman som återkommer i flera av texterna handlar om skönhetsideal, ätstörningar, fitness och hälsosträvanden i vår kapitalistiska samtid men även frågor kring funktionsvariation, våld i nära parrelationer, sex, vithet och rasism.

Majoriteten av skribenterna är teologer från den anglosaxiska världen. De flesta kommer från USA, några från Nya Zeeland och England.

I det första kapitlet stipulerar Maja Whitaker att kyrkor och kristna gemenskaper borde vara platser där människor möts av ett budskap om frihet och blomstring samt att de, oberoende av kroppar och funktioner, borde få känna en upplevelse av tillhörighet. 

Forskning visar dock att när det kommer till frågor om kroppsbild och skönhetsideal har inte budskapet från predikanter lett till frigörelse från den toxiska kultur vi omges av och som säljer möjligheten till ett perfekt liv. 

Många av skribenterna i boken menar snarare att den kristna traditionen antingen försöker tämja kroppen för att den ska möta andliga behov, eller helt ignorerar våra kroppar som ett sätt att röra sig ifrån fåfänga mot någon sorts “djupare ideal”, och att detta har lett till en tystnad kring vad kristendomen har att säga om en hälsosam kroppslighet. 

Det är denna utmaning som skribenterna vill anta genom att erbjuda olika infallsvinklar - från bibelläsning till diskussioner om asketism, filosofi och moral - till en bred läsarskara. 

Det är en rikedom att artikelskribenterna har en så varierande bakgrund. Vissa är aktivister och skribenter, medan andra håller på med eller har just avslutat doktorandutbildningar inom olika teologiska ämnen. Enbart tre är professorer på heltid. 

Eftersom boken inte enbart är tänkt som ett akademiskt verk, utan också som ett underlag för smågruppsverksamhet med frågor för eftertanke och diskussion efter varje kapitel, så kommer de olika erfarenhetsvinklarna väl till pass. 

Tyvärr känns det ändå som att många av artiklarna stannar vid en sorts samtidsanalys präglad av upprepningar i stället för en progressiv fördjupning. 

Den kritiska granskningen cirklar kring fenomen de flesta av oss är allt för vana med, som en fixering vid tanken på att hälsa och slankhet inte bara symboliserar ett lyckligt liv, utan även på ett djupare plan är sammankopplade genom triaden godhet, skönhet och rättvisa. 

Ut ur detta lyfts även en strukturell problematik upp: hur kvinnor ska räcka till för allt. Moderskap, karriär, ett attraktivt utseende och en självhjälpsanalys förväntas leda till en välbalanserad karaktär och ett gott liv.

Liv Strömkvist öppnade denna problematik för en svensk publik på ett mer ögonöppnande sätt i Pythian pratar (2024) än vad många av kapitlen i denna bok gör. 

Ett välkänt Strömkvist-tema är också kritiken gentemot hur kyrkan historiskt sett använt skam - speciellt i relation till kvinnokroppar - för att manipulera, kontrollera och föda fram ett budskap både av kroppsförakt och moralisk skuldbeläggning kring exempelvis sexualitet.

Det nya som skribenterna gör i boken är att visa hur samma skamproblematik nu riktas mot fettfobi. 

I ett av av de mest insiktsfulla kapitlen skriver Michelle Mary Lelwica in denna “Religion of thinness” i dess rasistiska rotverk. Läsaren får följa med på en historisk överblick av hur ett förakt mot större kroppar och lössläppt sexualitet är sammankopplat med en diskurs av vit överhet.  Den kopplingen har både författaren och feministen Bell Hooks och sociologen Sabrina Strings gjort tydlig i boken Fearing the Black Body (2019). 

Dessutom visar Michelle Mary Lelwica på hur så kallade hälsoindikatorer som BMI, som systematiskt togs i bruk i skolvärlden i USA i 2000-talets början, är sammankopplade med både en social och ekonomisk segregering. Det överdimensionerade intresset av att “utrota övervikt” är ett steg på vägen mot ökad produktivitet och samhällsnytta.

I flera av texterna lyfts insiktsfullt upp att kroppsstorlek - speciellt förändrandet av den - på inget sätt är sammankopplad med viljestyrka eller förmågan att kunna be sig själv till ett bättre liv.

Snarare finns det både en hälsosam fluktuation i hur kvinnokroppar i olika perioder av livet fungerar, och en djupt kristen insikt i att andliga discipliner handlar mer om överlåtelse till en större kraft som bär oss. Det snarare än en självlärd kapacitet att använda egna intentioner till att styra verkligheten.

Mitt största problem med boken som helhet är inte att det stundvis finns brister i förståelsen av medeltida kroppar. Eller att den innehåller konstlade försök att påvisa hur en nyläsning av Höga visan skulle kunna komma åt de patriarkala och rasistiska strukturer som kristna gemenskaper projicerat på texten.

Snarare sörjer jag att skribenterna inte lyckas leverera ett politiskt teologiskt budskap om frigörelse för kvinnokroppar i dag. 

Boken tar mestadels den lättare vägen - att kritisera det som inte fungerar. När den lyfter blicken vidare än så, hamnar den i en sorts rättvisepatos som säger att vi istället för att fokusera på individen ska vända oss mot gemenskapen. 

Även om det finns mycket att hämta i den kristna traditionens syn på kroppen som en social entitet och på uppgiften att träna oss i den svåra konsten att älska oss själva så som andra, så finns det många andra dimensioner i denna diskussion som jag hoppas någon annan tar sig an att tydliggöra. 

För en sak är tydlig: På temat kvinnokroppar och teologi finns mycket viktigt teologiskt arbete att göra!