Är inte er relation både till Gud och teologin levande?

Ellen Marie Jakobsson

Jag slås också av hur viktigt det är att inte skada kyrkans anseende, medan kyrkans företrädare kan behandla människor hur illa som helst, skriver Ellen Jakobsson.

Foto: Privat och Getty

Debatt | 8

Till er som tycker att jag inte borde blivit antagen och prästvigd:  Utvecklas inte er teologi? Är inte er relation både till Gud och teologin levande? 

De senaste månaderna har jag läst kommentarer om att jag inte borde blivit antagen och prästvigd, att det är fel på processen. Det är 15 år sedan jag prästvigdes (av Eva Brunne) och ännu längre sedan jag antogs (av Caroline Krook). Om biskoparna emerita ångrar det idag har jag ingen aning om, men till er som tycker detta undrar jag: Utvecklas inte er teologi? Är inte er relation både till Gud och teologin levande? 

Josefin de Gregorio skriver om att lära känna Jesus som han uppenbaras i Bibeln, men det egna mötet då? Det som uppenbaras i samtal med andra människor, i relation till allt som händer i världen, det du kan uppleva ute i naturen eller i meditation? 

Sedan jag prästvigdes har jag varit med om miraklet att vara gravid och föda barn, byggt ett nytt liv i min kropp, som förunderligt nog vet hur den ska göra för att kalla in en ny själ till denna värld. 

Jag har mött hundratals människor i mitt arbete som fängelsepräst, som självklart påverkat hur jag ser på livet, samhället, mig själv och det gudomliga. Framför allt kvinnorna på anstalten Färingsö öppnade mina ögon för vikten av att få möta en feminin gudomlighet att spegla sig i. 

På mina pilgrimsvandringar till Santiago de Compostela har jag mött det gudomliga i människor jag vandrat med, i naturen, i små tecken och grandiosa soluppgångar, och i mig själv. 

I församlingstjänst har jag pilgrimsvandrat med kyrkvärdar och konfirmander, haft själavårdande grupper där vi tillsammans utforskat själen och Guds relation till var och en, haft retreater och samtalsgrupper, och i alla dessa sammanhang har min tro och teologi utvecklats. 

Aldrig har jag känt mig kallad att jämföra mina eller andras upplevelser med våra bekännelseskrifter, så att jag och de tror och upplever ”rätt”. Däremot, har jag alltid följt handboken när jag är i tjänst, då det är mitt arbetsredskap.

Jag uppmärksammades av en vänlig själ på Immanuel Kants tankar om prästen i ”Svar på frågan: Vad är upplysning?”. Där står det bland annat: 

”Likaså är en präst förpliktad att undervisa sina konfirmander och sin församling i enlighet med bekännelsen hos den kyrka han tjänar, ty han har fått sitt ämbete på det villkoret. Som lärd har han dock full frihet, ja till och med en moralisk skyldighet, att meddela allmänheten alla sina noga prövade och vällovliga tankar om det felaktiga i denna bekännelse, och lägga fram förslag till förbättringar av religions- och kyrkoväsendet.”

”Därmed får vördnadsvärda präster, oaktat sin ämbetsplikt, fritt och offentligt och i egenskap av lärda inför världen till prövning lägga fram de bedömningar och insikter som här och var avviker från den antagna bekännelsen.” 

Jag slås också av hur viktigt det är att inte skada kyrkans anseende, medan kyrkans företrädare kan behandla människor hur illa som helst. Som om det i sig inte skadar kyrkans anseende mer, när vi samtidigt försöker säga att du ska ”älska din nästa som dig själv”. 

Och jag kan inte annat än undra hur hotfullt det jag gör måste vara om man känner sig manad att bemöta det med det väldigt grova uttalandet: ” Det hade varit bättre om Ellen aldrig blivit präst”.

Ellen Marie Jakobsson

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

8 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Ny medlem
Ellen, jag är ny medlem i sv kyrkan jag blir ledsen av hur hur du bemötts i offentligheten. Blir illa berörd över hur drevet dras igång när någon står för lite annorlunda vinkling. Jag var själv mobbad som barn för att jag var annorlunda och det har skadat mig för livet. Vi ska ju öva oss att älska varandra och inte döma.
Henrik
Jag känner ju inte dig men jag tycker också det känns väldigt märkligt att människor, som inte heller verkar känna dig, tycker att du aldrig borde blivit präst. Vad kan de veta om det? Jag är själv präst och du har säkert likt många av oss andra präster gjort ett jättebra jobb i välsignade stunder. Perfekt blir det förstås aldrig för någon av oss. Du har säkert betytt mycket för många. Klart är att teologi och tro fördjupas och utvecklas, även hos en präst. Livet ger nya perspektiv. Ibland finns det skäl att hitta nya sätt att se på traditionella tolkningar. Kants hållning verkar bra. Det är verkligen dåligt om du blivit illa behandlad av kyrkliga företrädare. Reaktionerna på vissa saker i allt det här känns konstiga. Som t ex om en präst får gå på fest med häxtema. Själv ska jag gå på ac/dc i sommar. Men jag kommer förstås inte lägga ut nånting om det på sociala medier eftersom jag tar avstånd från sociala medier. Det är ett algoritmstyrt mög som inte speglar den fulla verkligheten. Om det är rätt eller fel att du nu lämnar din roll som präst kan jag inte veta så mycket om. Men jag önskar att du hittar en väg framåt som du kan stå för och där du kan få känna att hela du ryms.
Anna Karin Hammar
Tack, Ellen, för din viktiga erfarenhet som präst. Jag håller med dig till hundra procent att om diskriminering av kvinnor ska upphöra måste det högsta goda i tillvaron också kunna omfamna och innefatta allt som hör kvinnor till. Beklagar att du inte hittat dessa sammanhang inom kyrkan där vi är många som har gjort liknande erfarenheter som de du berättar om. Kanske är jag en obotlig optimist, men jag hoppas att du en dag känner dig dragen tillbaka till ditt prästkall. All välsignelse på vägen du valt!
Karin Janfalk
Det är något som känns sorgesamt med hela den här historien. Vi har alltid behövt människor som vågar spränga gränser och enligt en dels mening gå lite för långt. Utan dessa personer hade inga steg tagits framåt över huvud taget. Utan att veta allt om just detta ärende har jag stor respekt för dem som riskerar mycket för det som på sikt kan komma oss många till del.
Transparent
Jo, ens teologi utvecklas hela livet på olika sätt, både genom erfarenheter, studier, bön och bibelläsning. Men som kristen kan inte ens teologi utveckias åt vilket håll som helst, utan ens erfarenheter, studier, bön och bibeltolkningar måste underordnas Skriften. Om man vid sin prästantagning har en bekännelse i linje med Svenska kyrkans bekännelseskrifter finns det inga hinder, men om man efter prästvigningen ändrar, eller i Jakobssons fall, utökar sin bekännelse så att den inte alls längre ryms inom Svenska kyrkans bekännelseskrifter, ja då är det enda rätta att avsäga sig sin prästvigning och inte längre ta tjänst inom Svenska kyrkan. Däremot är det tråkigt att du känt dig jagad och misstänkliggjord, jag kan till fullo sympatisera med den känslan och vet av personlig erfarenhet hur ont det gör. Men beslutet att avsäga sig prästvigningen är ett rätt och ansvarstagande beslut.
Q
Jag har också känt mig berörd av det här fallet, utifrån att jag varit med om hur det kan bli när man i det lokala kanske inte tycker att den s k fritänkande som vill bejaka och förkunna t ex reinkarnationsläran och syndens icke-existens bör stå oemotsagd. Att säga emot någon som förfäktar dessa tankar kan betyda att du i det lokala betraktas som bakåtsträvare om än aldrig så liberal i andras ögon. Den grupprocess som skapas i att någon stakar ut ett eget spår är inte att leka med. Det kan bli riktigt ruskigt. Säger du emot blir du en antagonist i en fråga som aldrig borde uppstått. I det krönikören skrev uppfattar jag det som att hon lägger större ansvar på biskoparna än på den enskilda prästen. Präster är inte egna entreprenörer utan hänger ihop med varandra. Det finns en hel del feministteologer idag, varför inte ansluta sig till dem? Men jag tycker mig se brist på lojalitet i ämbetet på andra sätt. Det får vi ta en annan dag.
Monika Pensar
Att kyrkor/kyrkan, journalister och kyrkliga medarbetare uttalar sig över kollegers och församlingsmedlemmars gudsupplevelser som om de vore fel, är sorgligt. Bibelns mångsidiga persongalleri och gudsupplevelser är spretigt och överraskande. Och jordnära. Upplevelserna av Gud kommer i specifika vardagssituationer och kriser, mycket sällan då nån läser helig skrift eller firar gudstjänst. Sådana är Bibelns uttryck för erfarenheter om det heliga. De är långt bortom och förbi bekännelseskrifter och annan dogm. Att de Gregorio tar sig rätten att näpsa Jakobsson med argument som att hon borde följa Bibeln får mig verkligen att undra om de Gregorio läst drabbande selektivt. Men tja, så gör vi ju. Vi människor. Och just därför kan ingens lärosyn eller övertygelse vara ett vattentätt bevis. Det behöver inte. Varken Gregorios eller Jakobssons tro. Är det inte lite opportunistiskt att gräla på Ellen, hördu Josefin? Vad vet du bättre om något överhuvudtaget? Du är bristfällig. Du med.
Anna Lindén
Om en prästs tro utvecklas så att den inte längre är i samklang med Svenska kyrkans är det rätt beslut att lämna prästämbetet. Det är att visa ansvar. Det handlar egentligen inte om att försöka hålla sig inom vissa ramar utan om att vara grundad i kyrkans tro. Är man det kan man visserligen förlora tron, som Eskil Frank gjorde, men den kan inte utvecklas hur som helst. Det är ett problem att kyrkans tro och teologi spelar så liten roll när man antas till präst i Svenska kyrkan. Här har biskoparna ett stort ansvar att leva upp till.
159221
159203
159213