Att skälla på svensk abortlagstiftning med stram moral i rösten är enkelt. Men vilken alternativ abortlag föreslår katolske biskopen Anders Arborelius och pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin?
  Mycket har vi läst och hört. Men när Arborelius och Hedin på DN Debatt hotar kristdemokraterna med kristen röstbojkott överträffas det mesta. Förhindrar inte socialminister Göran Hägglund att utländska kvinnor i Sverige ges samma rätt till abort som svenska kvinnor, så ska de båda kyrkoledarna se till att fälla regeringen genom att rösta kd ur riksdagen. Den Sverigedemokratiska bloggo­sfären jublar.

Uppenbarligen tror Hedin och Arborelius att de förfogar över sina kyrkomedlemmars röster. Vet medlemmarna om det? Har de lämnat sitt samtycke?
  Uppseendeväckande är också hur debattartikeln utgår från flera felaktiga påståenden. Bland annat: ”Men som vi alla vet har ett foster inga rättigheter”. Detta är inte sant. Svensk abortlag­stiftning tillåter abort till 18:e graviditetsveckan. Därefter krävs synnerliga skäl och Socialstyrelsens tillstånd. Ingen abort får utföras om fostret kan leva utanför moderns kropp. Praxis sätter för närvarande stopp vid vecka 13.
  Fel är också påståendet att inget annat EU-land tillåter abort mellan vecka 13 och 18. Storbritannien tillåter abort till och med vecka 24 mot två läkarintyg. Vad vi förstår är sådana intyg inte svårt att få.

Det finns goda skäl att diskutera aborter. Längst in plågas vi, som de flesta andra, av den mora­liska frågan: När och av vilka skäl kan vi ta oss rätten att avsluta ett mänskligt liv? Men det finns också praktiska frågor: Varför har Sverige cirka 35 000 aborter år ut och år in? Varför har Sverige den högsta abortfrekvensen bland de nordiska länderna?
  När Socialstyrelsen 2005 jämförde abortstatistik från 2003 toppade Sverige med 25,7 aborter per hundra kända graviditeter före Norge med 19,7, Danmark med 19,3, Island med 18,7 och Finland med 15,9 aborter per hundra graviditeter. Vad kan Finland som inte vi kan?

Anders Arborelius och Sten-Gunnar Hedins senaste bidrag till denna debatt är magert. Att kräva diskriminering av utländska kvinnor bidrar på intet sätt till att minska det faktiska aborttalet.
  I svaret på frågan vad samhället kan göra för att öka den psykiska livskvaliteten för barn och ungdomar finns däremot en väg att minska aborttalen.
  Det finns många olika uppfattningar om när och av vilka skäl en abort kan vara det mindre onda alternativet. Principdiskussioner hjälper, men ytterst är varje moralbeslut individuellt. Vi vill gärna tro att Hedin och Arborelius håller med om detta. Om inte ser vi fram emot ett besked om vem som har att fatta våra, dina och andras, moraliska beslut. Och hur kommer det sig att Hedin och Arborelius skyr tragedierna runt Polens abortförbud. Där talas det om ”plastbarn”. Nyfödda spädbarn som kastas bort instoppade i plastpåsar.

En abortlag i ett demokratiskt samhälle måste, menar vi, respektera olika uppfattningar om rätt och fel. Svensk abortlag är en kompromiss, inte fullkomlig, men hanterbar. Anders Arborelius och Sten-Gunnar Hedins debattartikel har orsakat stor skada genom att än en gång knyta abortfrågan till kvinnofrågan. Som om vi inte hade nog av äldre män med bestämda åsikter om vad kvinnor får och ska. År 2004 helgonförklarade påven Johannes Paulus II Gianna Molla som mot inrådan fullföljde sin fjärde graviditet trots livmodercancer. Fyra små barn blev moderlösa. Det ska till en 84-årig celibatär att hylla ett dylik tragedi.
  Vår katolske biskop nämner ”hyckleri” i sin artikel. Som katoliker vet vi att det funnits tider i kyrkans historia då den rätta tron vägt tyngre än själva livet. Bara detta visar med all önskvärd tydlighet att livet varken är eller har varit okränkbart i varje läge.

Anders Arborelius och Sten-Gunnar Hedin bullrar, men vi vill gärna veta vilken abortlagstiftning de vill ha. Alltså inte vilken moral, privat och samhällelig, de anser önskvärd utan vilken lagstiftning de ser som möjlig – och önskvärd. Inte i den bästa av världar utan i den befintliga.

Gert Gelotte
journalist

Irène Nordgren
socionom,
leg psykoterapeut